Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nekade. Svenskame återkommo 1642 och när stadspostmästaren
Miihl-bach vägrade träda i deras tjenst, utnämnde Torstenson en Johan
Dichpaul till svensk chef för hela sachsiska postverket, det han ock
såsom svensk egendom förvaltade intill svenskarnes nya aftåg 1650.
Ofvanhämnde Weichel (Wechel, Weigel) hade under tiden fått en
ännu högre bestämmelse, ty Oxenstjeraa hade år 1635 skickat honom
till Stockholm, der han den 20 Oktober fick af regeringen 100 daler
silfvermynt till sitt hushålls inrättande, deltog med Johan Skytte, Pehr
Brahe, Axel Banér och Klaes Fleming i öfverläggningame det året om
det inhemska svenska postverkets ordnande och fick, 20 Febr. 1636,
regeringens fullmakt att vara svenska postverkets förste postmästare*
En Olof Jönsson beställdes samma dag att resa omkring i landet för
att tillsätta postförvaltare och postbönder, och den 27 Februari följde
privilegium för postförvaltare i städerna. Till Finnland skickades
1638 Riks-schuLeren B. S. von Stenhusen, och fem år derefter äfven
den nyssbemälte Olof Jönsson. Den första svenska postförfattningen,
»KongL Förordningen om Post-Bådhen», utfärdades ändtligen 20
Februari 1636. Andreas Wechel afled straxt efter utnämningen och
hans enka, Gesse Wechelin Althna — eller såsom hon sjelf skrifver
sig: »Gesella Altena, Sveriges Reichs Postmeisterinn» — började redan
’1636 att förestå embetet, i hvilket hon den 25 Oktober 1638 af
regeringen formligen bekräftades. Uti raden af svenska
generalpostdiri-genter är hon hitintills den enda af qvinnokönet, men icke bland raden
af öfriga postbetjente, ty ännu länge betraktades postkontoren mindre
såsom en kronans tjenst än såsom ett borgerligt yrke, och
postmästare-enkoma fingo sitta rätt ofta i orubbadt bo. Nu för tiden utnämnas
till och med ogifta qvinnspersoner till postexpeditöser. Gesella
efterträddes 1643 af Johan Beyer.
Nu haglade postförfattningar: man visste uppenbarligen icke
riktigt hvar man var hemma, utan experimenterade med nya
postordningar tidt och ofta: 1636, 1642, 1643, 1645. Hvar vecka afgingo
fem poster från Stockholm: till danska gränsen söderut, till Göteborg,
till Kopparberget, till Torne och österut till Finland. Posten till
Torne utsträcktes snart kring bottniska viken till Åbo, så att denna
stad och Stockholm blefvo de första svenska hufvudorter, emellan
hvilka två poster i veckan gingo fram och åter. 1688 gick äfven från
Stockholm till Helsingborg (och Helsingör) posten två, och 1693 mellan
Stockholm och Upsala, äfvensom mellan Stockholm och Örebro, två
gånger i veckan. 1705 voro äfven posterna Stockholm—Gefle,
Stockholm—Göteborg och Stockholm—Ystad på detta sätt »dubbla».
Franke-ringstvång för inrikes bref infördes 1645, äfvensom portofriheten för
enibetsbref; denna sistnämnda upphäfdes 1 Maj 1669, men återkom
snart Eget är att dess upphörande precist 200 år senare ifrågasättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
