Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti Poststyrelsens nya förslag till Poststadga. Brefvens chartering
anbefalldes 19 Juli 1645. Posttidningen har sin tillvaro ur detta unga
svenska postväsen: redan 1643 fick postchefen åliggandet att redigera odi
trycka »posttidningar» och skicka omkring dem i landet till
postfor-valtame; dittills hade endast bref fått sändas, men nu tillkommo
tidningar och »små saker.» 1646 års förordning om postbönder ocfc
postiljoner jemte de föregående af 20 Februari 1636 och 6 September
1638, måste betraktas såsom upphofvet till de sedan så bekanta
Poä-hemmanen.
De två första decennierna betraktades postchefens plats såsom
arrende eller entreprenad, så att både Wechels enka och Johan Beyer
behöllo till god del postöfverskotten. Men 1654, efter det man böljar
märka att postväsendet blef en indrägtig sak, beslöt man att dermed
förläna förnämligare personer, som icke voro* fackmän. Så gafs det
åt riksrådet Wilhelm Taube, och Beyer afspisades med ett adelsdiplom
Kristinas efterträdare aflägsnade Taube redan följande året, men hu
återfick præbendet 1658, med rättighet att disponera verkets inkomster.
Nu försökte Beyer anlägga egen post, men denna blef af vederbörande
rentut förbjuden, i rådsprotokollet för 20 September 1660, hvilket
sålunda utgör sjelfva hjertbladet af läran i vårt land om postregald.
Taube bortköptes 1661 mot en årlig pension och en domsaga,
hvar-efter postpenningen i Sverige, Finland, Skåne, Halland, Blekinge,
Bohuslän äfvensom Hamburgska postgången genom Danmark 1662
förpaktades till Beyer, hvilken nu fick benämningen postdirektör. Efter
hans död kom verket under kanslikollegium, men gafs snart i forläning
åt kollegii ordförande Magnus Gabriel de la Gardie. En KongL
Förordning 10 Juni 1673 anbefallde postförvaltame i landsorten att noja
sig med hvad staten dem bestode, men lemna till konungens
disposition öfverskottet af postmedlen; och 1677 gaf konungen de la Gardie
sjelf tillkänna att postkassan måste till kronan indragas. Nu återtog
kanslikollegium öfverstyrelsen, och cheferna blefvo konungens
förvaltande embetsmän, i stället för arrendatorer; man kan deraf lättare
förstå, huru och hvarföre postverkets inkomster ända in till senaste
tider förblefvo oberoende af ständerna. Postmästareinstruktionen af
1686 gjorde väl hufvudsakligen slut på postkontoren såsom yrkesplatser,
ehuru ända till 1707 ett och annat landsortskontor bortgafs såsom
forläning; och i viss militärisk mening kan detta förläningsbruk ännu
sägas fortfara.
Bruket att rekommendera infördes 1660 för bref, som innehollo
penningar, men 1707 för andra angelägna bref. Sjöpostföring (— mellan
Stockholm och Upsala! —) börjades 1667, då Olof Rudbeck utverkade
privilegium för Johan Lårman m. fl. att på tvenne resjakter, tvenne
gånger i veckan, föra resande, och utvidgades 1669 då Frans Sheldon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
