- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
1032

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag blef förd af föreståndaren, herr Crittenden, till bönrammet, der
alla eleverna voro församlade. Detta läsrum, upplyst af höga
spets-bågsfönster, är stort nog att rymma 1,200 personer. Ett rundt
galleri upptager dess öfre del. Åsynen af dessa 5- å 600 unga flickor
med ståtlig hållning företedde en högst behaglig anblick. Jag
upptäckte bland dem många själfulla och intagande ansigten. De tycktes
alldeles icke hafva detta öfvermodiga och sjelfsvåldiga utseende, som
man understundom förebrår de unga amerikanskorna. Så snart herr
Crittenden för sina elever förkunnat anledningen till mitt besök, satte
sig läraren i musik vid pianot och alla flickorna sjöngo enstämmigt
två religiösa sånger, hvarpå följde patriotiska sånger, af hvilka några
återkallade minnen från det sista kriget. Det skulle otvifvelaktigt vara
en hedersbevis ning åt mig såsom fransman, då direktören slutligen lät
dem sjunga Marseljäsen i kör. Man kan’förmoda af det uttryck de
inlade i den, att de voro tillfredsstälda af att få visa sina sympatier
för Frankrike. På min begäran lät man de mera försigkomna spela
några stycken fritt från bladet, och jag blef öfvertygad om att
undervisningen i musik var grundlig. På ett gifvet tecken uppstego alla
eleverna från sina platser, stälde sig i marschordning och begåfvo sig
i takt efter pianot till sina klasser.

De lägsta klasserna, som jag först besåg, äro förträffliga. Bland
de särskilda omständigheter, som väckte min förvåning, anmärkte jag
den förkärlek de mera försigkomna eleverna visade för studiet af
vetenskaperna, isynnerhet geometrien och algebran. De voro mindre
säkra i latin och undervisades på ett otillfredsställande sätt i franska,
men deltogo med i allmänhet stor framgång i kurserna i historia,
geografi och litteratur. I den högsta klassen af den akademiska
afdel-ningen fann jag dem sysselsatta med att läsa högt och förklara några
stycken ur Miltons Paradise lost. De uppläste med mycken känsla
och uttryck den engelske skaldens sköna verser. Lärarinnan gjorde
dem flera frågor angående innehållet, versernas betydelse, den
poetiska rytmen och äfven, sedan jag uttryckt min önskan derom, om
Miltons lefnad .cch karakter samt om den tid i hvilken han lefde. De
besvarade alla dessa frågor ganska träffande. Lärarinnan bad en af
dem göra reda för Miltons politiska uppförande. Då hon kom att
vidröra Karl den förstes död, bad lärarinnan henne göra reda för hvad
hon tänkte om denna händelse. Den tillfrågade eleven gaf intet svar
derpå. En af hennes kamrater, mera djerf, svarade att Karl hade
fortjent döden, emedan han hade kränkt landets lagar. Detta svar
tyckte9 väcka bifall hos hennes kamrater. Emellertid uppsteg en ung
flicka och sade att hon för sin del helt och hållet ogillade
dödsstraffet och att det ^hade varit mycket lämpligare att landförvisa Karl I
eller hålla honom i fängelse, än att låta hans hufvud falla. Den unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free