Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande än den anblick dessa olyckliga visade; gubbar, män, qvinnor och
barn, alla lika ifriga att skynda till skolorna, der undervisningen skulle
pånyttföda deras själar, som till de fattighus som stodo öppna för att
mottaga dem som sökte en kroppslig fristad. En uthungrad man kastar sig
icke med mera begärlighet öfver de rätter man framsätter för honom, än
dessa stackars flyktingar på det vetandes bröd som en liflig instinkt lärde
dem betrakta såsom det första vilkoret för deras pånyttfödelse.
Lä-rame och lärarinnorna gingo i spetsen för dessa sträfvanden.
Pen-ninggåfvor, sändningar af matvaror och kläder ankommo från alla håll.
Den välgörande Peabody skänkte fem millioner francs (en million
dollars) till inrättandet af skolor. De amerikanska missionärernas
förening ensamt fick emottaga mer än 45000 francs i månaden.
Kongressen gaf 45 millioner till de frigifnas byrå, till hvars ordförande
Lincoln hade insatt general Howard, som nyligen hade förlorat ett ben
i en af de sista drabbningarna. Det är otroligt huru mycket denna
byrå uträttat. De olyckliga, af hvilka man ville göra menniskor och
medborgare behöfde understöd af alla slag. Man måste bygga både
fattighus och skolor åt dem; från 1861 till 1866 hafva nära 400,000
slafvar uppfylt de 48 fattighus som voro bestämda för dem, och af
dessa omkommo 20,000 i följd af krigets mödor och de sår de erhållit
då de kämpade för den sak, som skulle förskaffa dem friheten. Vid
krigets slut hade 40,000 frigifna erhållit undervisning i regementsskolorna
, och kunde läsa och skrifva. Huru stor än hängifvenheten var hos de
män och qvinnor, som voro sysselsatta med de frigifnas undervisning,
fordrade likväl antalet af skolor som oupphörligt ökades — man
räknade 4000 i början af 1868 — flera lärare än norden och östern
tillsammans kunde anskaffa. Generalerne och öfveruppsyningsmännen
sökte afhjelpa denna brist genom att inrätta normalskolor för de
svarta; och sedan dessa lärt sig de första grunderna i skrifning,
läsning och räkning, uppdrogo de åt dem att meddela sina bröder dessa
kunskaper. De svarta blefvo då lärare. År 1868 förestodes 1200
skolor af negrer. Ett enda faktum är tillräckligt att visa den vigt de
fästa vid uppfostran: år 1863 hade Louisiana, tack vare den skatt som
betaltes af invånarna, redan ett tillräckligt antal skolor för att
meddela undervisning åt 50,000 negrer. Tvingande omständigheter hade
afskaffat denna skatt, de svarta förlorade dock ej modet. De betalte
redan liksom de andra invånarne den skatt som var bestämd för den
allmänna undervisningen, hvilken dock helt och hållet användes förde
hvitas skolor, från hvilka negrerna voro uteslutna. De erbjödo sig att
betala en särekild kontribution till sina barns uppfostran, utan att
likväl befrias från den allmänna undervisningsskatten. Inom några år
steg den emanciperade rasen till samma höjd som den civiliserade.
Skolor för barn och fullvuxna, normalskolor, yrkesskolor för gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
