Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan, Melanchton å den andra voro böjde för föreonlighet; men
inom lutheranismen skärptes småningom de konfessionella
motsatserna genom den stela ortodoxi, som innan kort der blef
allena-herrskande. Meningsskilj aktigheterna angående vissa punkter af
läran, så föga de än rörde det i kristendomen väsentliga, blefvo
för lutherskt »rättrogne» anledning tillfyllest att under lång tid
hos sina åhörare inskärpa hurusom calvinisterna voro »sämre än
turkarne» och att, när en man sådan som Spener uttalat sig för
önskvärdheten af ett vänligare förhållande till »de reformerta
bröderna», efter hans död ifrågasätta huruvida det vore tänkbart att
han »blifvit salig.» Aldrig än har det dock lyckats den
vrång-sinta ofördragsamheten att fullständigt förqväfva en i sig berättigad
öfvertygelse, äfven om den till en tid kan hindras från att göra
sig gällande i det yttre lifvets förhållanden. Kristendomens
praktiska grundtankar, mer än tillbörligt förbisedda under den stränga
konfessionalismens välde, betonades med ny kraft af pietismen,
efter hvilken följde rationalismen och »upplysningens» tidehvarf.
Det allmänna åskådningssätt ifråga om det ’religiösa lifvets
angelägenheter, som nu blef rådande bland menigheten, gick, som
bekant, ingalunda ut p& att göra dogmatiska tvistefrågor till
hufvud-sak. Man sökte i stället framhålla det i all religiös tro lika och
gemensamma och uppbyggde sig välment, om ock temligen ytligt,
med tron på »Gud, dygden och odödligheten» såsom det enda
nödvändiga. Sin djupast gående förberedelse fick dock unionsverket
först vid början af vårt århundrade, genom Schleiermachere
epokgörande uppträdande.
Om en Hengstenberg genom sin trånghufvade uppfattning af
mensklighetens och samtidens religiösa kraf, sin ofruktbara
teologiska skolastik och till ett slags yrsel stegrade hätskhet mot olika
tänkande blifvit rätte talmannen för de inom nutidens kyrka ej
sällsynte gengångame från medeltidens »sæculum obscurum» — så
har derimot allt hvad framtiden eger ljust och löftesrikt tagit
gestalt i Schleiermachere harmoniskt utbildade personlighet. Detta
är hvad Nippold söker närmare ådagalägga i kapitlet om »de nya
principerna inom teologien, framstälda i hennes reformators
utvecklingsgång.» Schleiermacher är, enligt Nippold, vårt
århundrades egentliga »religiösa genius.» Genom en egendomlig
förening af dialektiskt skarpsinne och religiös innerlighet, gränsande
till mystik, påminner han om Origenes; med den store
kyrko-fadren delade han dessutom ödet att ej blifva förstådd och
der-före förkättras af den tid, som följde närmast efter honom. Och
dock hafva alla de sanningselement, som, trots ensidigheterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
