Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fastlagen, yttrar han på ett ställe; en faderlig kärlek till menig*
heten är en konungs rätta prydnad.
Hela denna afdelning af arbetet är, som lätt inses, af politisk
art. Här förekomma, bland annat, några särdeles märkliga
uttalanden, som ådagalägga, huru djupt författaren beklagar och tadlar
cfe olyckliga förhållandena i Sverige under unionstidens senaste
skede, och huru spänningen mellan vårt land och Danmark då
nått en höjd som ovilkorligen måste ge sig luft i Gustaf Vasas
befrielsekrig. Vi meddela här de förnämsta af dessa ställen. Så
yttrar han:
Aldre nyttigest och bästh är then wälia thill konungh ssom
födder och vpfostrader är i rikena ty kärleken wexer medh honum
till rijkitt aff barndomenom. ty ware the bannedhe aff allom som
indrage och tage vtlenske herrer till konunger, Och ty wåre
stån-. dandes före lagh att liwilken ssom nemde eller wälde vtlenskan
herre thill konungh, medh ssamme gämingh skulle han ware ärelöss,
och alle hans Lössöres ägedeler skulle aller almogen tage, och
hwar haffwe som han kunne få, och all godz och guldh ssom han
ägher. äffwerdelige leggis vnder Cronene, Ty omöieligitt är att
ut-lenske herrer, elske rijkitt eller rijkssens Inbyggiere.
I ett annat kapitel heter det:
Imellen alla Christna herrer är ett starcktt sambundh på
Christendomsens wegne, och ey tarffwedes så mykin daghtingen.
reser och breff, aff huilkom inthz annedtt födes, vthen örligh och
stridh, Ty the vpsätie månge artichler på bådhe sidher, Och så
bliffwe somblige aff them bruthne, Och Orligitt är strax ypett,
Och somblige holle hwarken ordh eller artichle breff eller insegeli,
Och ey sworne eedher.
Än mer rakt på saken yttrar författaren sig i här följande
kapitel:
The menniskier som i Swerige och Danmark boo ehrw ey ehns
till natwr, Och therföre ähr omögeligitt att the någon tidh kunne
drage öffwer ehna till sämmio och är mykitt förundrende, hw[i]
Swerigis herrer wilie sigh bekymbra och klandre medh them så
offta warendes vtrönte på them, wetandes för sant att nyttigere
ähr jemlige haffwe mott them örligh, ähn dagtinge och sätie fredh,
Och ey skulle tilstädias att göre gifftermåll emellen Swänske och
Danske herrers barn, ty ther aff födes mångh förrädilse emellen
riken.
Vi böra dock, för att fullständigt redogöra för författarens
åsigter, nämna, det han antager att nationalhat måste finnas mellan
folk som skiljas af vatten eller bergsträckor: så mellan England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
