Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt bortgått mider senare hälften af 40-talet, syntes en
vissdom-ning i nationelt-litterärt hänseende fått magt med vårt folk. Icke
heller uppstego några nya, med de bortgångne jemförlige, snillen,
som förmådde åter uppväcka den slumrande nationalandan.
Öf-versättningarne från främmande språk voro merendels de bästa
litterära alstren, som ock företrädesvis med begärlighet imottogos
och lästes. Dermed riktades och utbildades språket till en
smidighet och böjlighet, som väckte förvåning. Tidens politiska och
religiösa oro, folkens frihetssträfvanden, våldsamma politiska
omstört-ningar i motsatta riktningar, blottade den sjudande vulkan, hvarpå
nutidens europeiska samhällen lefva ett mellan hopp och fruktan
vexlande lif; stora och små materiella intressen tycktes dock
företrädesvis lycka till sig mängdens uppmärksamhet.
Tidningspressen, som afspeglade dagens åsigter, följde händelserna och
fram-stälde dem efter sin uppfattning, sitt syftemål, blef ock derföre den
litteratur, som ensam förrådde en lefvande tillvaro, ehuru den hade
foga utrymme för den egentliga litteraturen. Den sanna kritiken,
så vigtig för skärpandet af det allmänna omdömet och den
allmänna smaken, hade ingen målsman. Ett flyktigt, ytligt, ej sällan
partiskt omnämnande af dagens litterära företeelser i de politiska
dagbladen var snart sagdt det enda tecken till kritik, som
förspordes. Litterära tidskrifter tilldrogo sig ingen allmän
uppmärksamhet, kanske emedan de sjelfva förrådde föga lif, eller upphörde de
plötsligen, emedan mannen med pennan fann i »dagens frågor» ett
mera tacksamt fält för behandling. »Skandinavismen» tycktes
ensam inom sig bära fröet till nationelt lif, ehuru den med sitt
politiska syfte, med litteraturen som medel, äfven blef en stridsfråga
för dagen.
Kom så 1859. Vi minnas säkerligen alla, huru Rysslands
beslut att af sina nationella minnen endast fira minnet af
PuUava-dagen mottogs i vårt land. Från rysk synpunkt var detta beslut
lika naturligt som berättigadt, men för oss antog det ett sken af
hån och af hot för framtiden. Vårt svar blef en
national-sub-skription till uppresandet af en minnesstod åt vår national-heros,
(Jarl XII. Invigningen deraf blef ock en nationell folkfest
Samtidigt riktades litteraturen om Carl XH med ett nytt arbete, som gaf
nya uppslag till en mångsidigare uppfattning af den ovanliga
personligheten.
Den fosterländska hänförelsen hade väckts och yttrade sig
snart äfven i skarpskytte-rörelsen som en förelöpare till allmän
nationalbeväpning. De militäriska öfningarne i våra skolor skulle
härtill utgöra den lämpligaste begynnelsen. Men är den sanna fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
