Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fängsla åhöraren. Deraf, som det synes, en viss benägenhet
för öfverraskande vändningar och infall, som verka störande i ett
arbete, sådant som detta ^ Ett otroligt minne, som kanske nog
mycket anlitas, en ovanlig arbetsförmåga och en snabbt löpande
penna synas stå denne mångkunnige, verksamme och liflige
häfda-tecknare till buds. Han låter för det mesta forfattarne teckna sig
sjelfva i utdrag af deras skrifter, ehuru dessa prof på stil ej alltid
synas vara de mest tjenliga för bestämmandet af deras
väsentliga egendomlighet. En viss ensidighet och fordom missleder ock
stundom hans omdöme. Nyare och nyaste tidens behandling är
merendels högst otillfredsställande, flyktig och ytlig. Det är således
ingen litteraturhistoria, utan en litterärhistoria, en materialiesamling
för blifvande forskare och älskare af vår litteratur. Måhända var
detta äfven författarens egentliga syftemål. Såsom sådan har den
ock sitt egentliga värde, och vi måste tacksamt erkänna det ritt
och den möda, den fosterlandsälskande författaren egnat detta
vigtiga förarbete till en verklig litteraturhistoria.
Wieselgren förråder en djupare och mera omfattande blick än
Hammarsköld, i det han låter uppfattningen af statslifvet i sin
helhet framskymta till och med i den för honom egendomliga
benämningen af vår litteraturs särskilda tidehvarf. Sedan han
af-färdat det af sin föregångare så kallade »Fomkatolska» (liksom
skulle sedermera följt ett nykatolskt!) och det Lutherska (af W.
riktigt benämdt Reformations-) tidehvarfvet, benämner lian, till en
del af inre skäl, de följande: »Ridderlighetens (Stjernhjelms),
»Frihetstidens» (Dalins), »Säkerhetstidens» (Kellgrens och Leopolds
eller »det Gustavianska») och slutligen »Frihets- och säkerhetstidens *
(af åtskilliga kalladt »Nya skolans» m. m.) tidehvarf. Man ser, att
indelningsgrunden är politisk, men den lek med ordens begrepp,
som synes förråda sig i benämningen af de sistnämnda
tidehvarf-ven, ger anledning till någon förvirring och oklarhet. Den grundar
sig helt enkelt på ett infall.
Sitt arbete har W., som bekant är, indelat i Kyrkans och
Statens sköna litteratur och behandlat båda sjelfständigt, af
hvarandra oberoende. Är kyrkan sålunda en stat i staten, eller står
hon bredvid, utom eller kanske öfver staten? Författaren är
synbarligen strängt ortodox. Imellertid har »Kyrkans sköna litteratur»
behandlats med förkärlek och ånyo upplagts till prestbildningens
tjenst. Detta specialarbete är säkerligen den mognaste frukten
af Wieselgrens litterära verksamhet.
Af C. J. Lénström hafva vi trenne litteraturhistoriska arbeten
eller försök, hvari denne snabbskrifvare af första ordningen nedlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
