Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språk. Vår litteratur liar i förtid gjort flera kännbara förluster.
En bland dessa var äfven Ruda. Man bar skäl att tro, att
svenska litteraturhistorien med honom förlorade en tecknare af utmärkt
slag. Grundliga kunskaper, kärlek till saken, arbetsförmåga,
omdöme och fin smak voro har förenade med ett särdeles lyckligt
framställningssätt. Hans docentspecimen* »Exposition af Marlows
Faust» förråder den blifvande vitterhetshistorikern och granskaren.
Assar Lindeblads Svenska sången, som slutar, om vi rätt
minnas, med reformations-tidehvarfvet, är skrifven i en poetiskt
blomstrande stil och synes, utan anspråk på den grundlige
forskarens förtjenst, beräknad för en bildad åbörarekrets, för hvilken
den ock föredrogs. Den läses än i dag med nöje.
J. M. Winges ldnn: srenska skaldeprof med estetisk och
historisk inledning för skolungdomens bildning, utg. 1835, är för
sin tid ett ganska utmärkt arbete, ja, det är ännu ej föråldradt.
Dess med omsorg genomtänkta och utförda plan kan väl förtjena
efterföljares närmare begrundning. Winges allvar, harmoniska
bildning, omdöme, smak och stilistiska förmåga må vi tillönska en
hvar, som ämnar verka för samma mål. Hans Svenska
skaldekonstens och språkets historia (sidd. 40—127) är för sitt syftemål
ett ganska godt utkast, ehuru vi ej kunnat förstå, bvarföre han
vid Kellgrenska perioden tvärt af bryter den historiska
framställningen, för att sedan gifva oss blott namn på författare och deras
skrifter.
Vi borde här nämna några ord om Den nyare svenska
skönlitteraturen och tidningspressen, sex föreläsningar» af O. P.
Sturzen-Becker (Kjöb. 1845), men då författaren sedermera i Grupper och
personnager, gifvit oss en betydligt omarbetad och förbättrad
upplaga af de beryktade föreläsningame, som äfven i Danmark
mot-togos med ogillande, skatta vi oss lyckliga att för den senare
upplagan få glömma den förra. Dragen af följetonistiskt oskick
och politisk fördom hafva imellertid ur de »sex föreläsningame»
öfvergått i de båda första upplagorna af Scherrs Allgem.
Litte-raturgeschicMe, der således vår litteraturhistoria bredvid de öfriga
kulturfolkens fått ett för oss nedslående utseende. Besynnerligt nog
har den tyske litteraturhistorikern, som tyckes i allmänhet vara
en man med omdöme, ej försmått att i sitt allvarliga arbete
upptaga till och med några af Sturzen-Beckers oskickligaste uttryck.
Då tredje upplagan af Scherrs bok, betydligt utvidgad och
omarbetad, nu håller på att utgifvas, blir det snart tillfälle att erfara,
om vi fortfarande skola, med svensk bemedling, der skyldra på
samma nesliga sätt som förr. Sturzen-Beckers Grupper oeh per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
