Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning af vår litteraturs historia till ledning för lärarens muntliga
förklaringar och föredrag i skolan.
I Indledning i studiet af Sveriges liter atur i vart aar hundrede
af L. Dietrichson finna vi ett arbete, som är lika sjelfständigt i
omdömet och innehållets ordnande, som själfullt i föredraget.
Skulle vi ock spåra ett och annat misstag, ja, något försök till
»konstruktion», så förvånas vi dock öfver att en så ung, hos oss
naturaliserad norrman kunnat förvärfva sig en sådan insigt i vår
litteratur, som hans bok tydligen bevittnar. Vi hafva sett
författaren i ett senare arbete liksom bedja om ursäkt för sina tidigare
ungdomsförsök, men för ett af det slag, som vi här flyktigt vidrört,
behöfver ingen blygas. En ny omarbetad upplaga skulle helt visst
göra detta lilla arbete ganska välkommet för den större
allmänheten.
Det gläder oss, att i Gustaf Claesons bearbetning af Herman
Bj urstens Öfver sigt af svenska språkets och litteraturens historia,
(o:e uppl. St 1869), kunna helsa en litteraturhistorisk lärobok, som
med ens lemnar alla sina föregångare långt bakom sig och intager
en ganska aktningsvärd plats inom vår skollitteratur. Den saknar
ej sina brister, men dess förtjenster äro så öfvervägande och för
framtiden lofvande och af den beskaffenhet, att vi kunna tryggt
öfverlemna åt författaren att i nya upplagor fullborda sitt verk på
ett sätt som utplånar alla giltiga anmärkningar. Stödjande de,
som redan från annan hand ’) blifvit offentliggjorda, bland hvilka
vi lägga en hufvudsaklig vigt på en utförligare bearbetning af
språkets historia och af de tre första perioderna af vår litteraturs
historiska utveckling, äfvenså på en allsidigare behandling af vår
litteratur, så att vi ej må sakna bland annat ett så epokgörande
namn som Johan StjemhöÖks eller förgäfves söka efter ett ord
om ett i språk och stil m. m. så betydande arbete som 1734 års
lag, — vilja vi för egen del göra några påminnelser. Dessa
gälla Stagnelius, Vitalis och Almqvist. Författaren har
behörigen karakteriserat dem alla, men ej gifvit dem den plats
de, enligt vår öfvertygelse, böra intaga i sammanhang med före*
gångare och samtida. Att upptaga Stagnelius näst efter Franzén
och Wallin, framför den götiska och den romantiska skolan,
är att afklippa en del af de väsentliga rötter, hvarur hans
väsende sög sin näring, eller att förbise de element, som
väsentligen bestämde hans utveckling.
1) Se »Svensk literaturtidskrift» ntg. af H Forssell, ftrg. 1869. h. A, s
230—38.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
