Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antyder, en erforderlig »öfverblick af den freinmande litteraturen,
så vidt denna haft inflytande på vår egen litteratur och hennes
utveckling under olika tider». Derigenom först sättes vår litteratur
i sitt organiska sammanhang med den öfriga europeiska kulturen,
blir ratt förstådd och undgår att för lärjungen och den mindre
kunnige få utseende af ett sjelfständigt sig utvecklande helt utan
beröring med den öfriga verlden.
Vi hafva med anledning af Claesons bearbetning af Bjurstens
»öfversigt» skridit ej så litet utöfver måttet för behandlingen af
hans föregångare, emedan vi företrädesvis här trott oss finna den
man, af hvilken vi i en ej aflägsen framtid kunna hoppas
någonting verkligen godt för en korrekt, lämplig och fullständig lärobok
eller handbok i vår litteraturhistoria.
Lärobok i Svenska litteraturens historia af P. S. W.
Lundblad utkom nära nog samtidigt med den nyss förut omnämda
läroboken. Det var för den förra högst ofördelaktigt, ty en jemförelse
måste uppstå, som ej kunde annat än hårdt drabba Lundblads
arbete. I ordnandet af det hela, i uppgifternas noggranhet, i
karakteristiken, i språket, ja, i snart sagt allt eger Claesons bearbetning
ett afgjordt företräde. Limdblad har blott en öfvervigt, det är i
uppräknandet af några flere författare på teologiens, lagfarenhetens
och naturvetenskapens område, med hvilka Claeson ej velat befatta
sig, ehuru han ändock upptagit några få, liksöin skulle han blygts
att ur en »Svensk litteraturhistoria» utelemna våra största
vetenskapliga namn. Men det finnes en brist i L:s lärobok, som gör
den i dess närvarande skick oduglig. Den förråder nämligen en
okunnighet i sak, som ingen läroboksförfattare får låta komma
sig till last. Så göres här t. ex. »versform» liktydig med »rim»;
Wieland uppgifves som en af liufvudinäunen för den romantiska
skolan i Tyskland; Geijers första skaldestycke benämnes
»äreminne öfver Sten Sture d. ä.», hans stil klandras; Beskow säges ha
ut-gifvit ett «äreminne öfver Thorkel Knutson» och bland Franzéns
»smärre lyriska stycken» räknas »Gustaf Adolf i Tyskland,» m. m.
Sväfvande omdömen, stilistisk1) osäkerhet och inkorrekthet öka ej
heller lärobokens värde.
1) Stilistisk brist forråder sig äfveu på ett betäukligt sätt i samme författares
•Ritutafniogslära» med desa särdeles rika rätukrifningsöfningar. De senare äro
visserligen väl uttänkta för sjelfva rältakrifningeu, om hvars riktiga eller oriktiga grunder
vi ej bär vilja yttra oss; men deriniot kunna vi ei annat an uttala vårt bestämda
ogillande af författarens menings- och satsbygnader. Mångenstädes äro de så onaturligt
hopfogade och så tunga och osvenska, att vi inför de efter diktamen skrifvande
lär-jongarne nödgats uttala ett varnande »observandum, sed non imitandum.» Vi tro, att
förf. kunnat vinna sitt mål, säkerhet i kommatering, på ett bättre sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
