Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och åter på sid. 16: »ty fant jag af alt detta samma, at det
endaste är at kasta sig med ödmiukhet vti wår Herres nåd, at finna
sin owärdighet, och tacka Gud i ödmiukhet, for thess nåd, ty om
någon glorification dervti är, som går til ens egen heder, ware
sig glorification af Gudz nåd eller annat, så är detimpurt.» Huru
helt och hållet genomträngd Svedenborg var af känslan af sin
egen ovärdighet, synes af samma sida, der han säger: »Jag fant
mig wara mehr än andra owärdig och den störste syndare, som
wår herre gifwit mig at gå diupare in i wissa saker med mina
tanckar än monga andra, och at der ligger sielfwa kellan af synden,
i tanckama, som föras i wärcket, så at mina synder kommit på
det settet af diupare grund än monga andras: der vti fant jag
min owärdighet och mina synder större än andras: ty det är intet
nog att giöra sig til owärdig, som kan bestå af ett som hiertat
är dock longt ifrån, och af en forstellning, men at finna det, at
man är, det är andans nåd». Huru fast och allvarlig Svedenborg
var i sin önskan att blifva frigjord från sig sjelf och att blifva
helt och hållet Guds, framlyser af följande bön (s. 26): »Jag beder
dig, o alsmechtige Gud, at få then nåden at wara tin, och icke
min, förlåt mig, om jag sagt at jag är tin och icke min, thet hörer
mig intet til, det är Gudz, bedier om den nåden af få wara tin, och
at jag intet lemnas til mig.» Att Svedenborg under sitt vistande
i Holland, år 1744, genomgick en reningsproces från verldsliga och
sjelfviska begär, synes af följande stycke (s. 3): »Huru jag fant
at sedan jag kom til Hag at driften och egen kiärlek för mitt
arbete war förgångit, det jag sjelf undrade på. Hurusom högen
för fruentimber så hastigt ändades, som varit min hufvudpassion.»
Efter flera månader af svåra pröfningar och frestelser, skrifver han
i sin dagbok under den 26 och 27 Augusti i London (s. 51):
Da-garne förut war jag ganska beswärad och som betungad af mina
synder, som jag tyckte intet woro mig tilgifna, som hindrade mig
sista gången att begå Herrans nattward; då tyckte jag dagen
förvt blifwit lettat: om natten syntes mig mina plantæ pedis woro
hel hvita, som betyder det mina synder äro förlåtne». Under den
13 och 14 Okt. (s. 59) skrifver han slutligen: »Ibland annat sades
mig, at jag för 14 dagar sedan begynte at se mycket wackrare
vt, och wara lik en ängel, Gud gifve det vore så, Gud stå mig
herutinnan bi och intet tage sin nåd ifrån mig».
Om den pröfning Svedenborg undergick med afseende på sina
tankar och känslor blef han medveten genom sina drömmar eller
snarare syner. I dessa drömmar frarastäldes för honom alla de
själstillstånd, hvari han befunnit sig under dagen och alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
