Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma materiella förmåner icke för alla hafva enahanda värde.
Under det att nämnde åsigt sålunda behandlar de naturligen olika
såsom lika, blir den ej rättvis mot någon, utan visar sig vara
motsatsen till det, som dess namn angifver, ty systemet af allmän
jemnlikhet vore ju först der förverkligadt, der åt enhvar tilldelas
det, som han på grund af sin individualitet behöfver, der
följaktligen enhvar har sitt mått i sig sjelf och icke i alla öfriga.
Socialismen befinner sig derimot på ett långt mognare stadium
inom den sociala teoriens utveckling, i det att den fordrar att ett
visst mått lefnadsnjutning, motsvarande hvarje särskild individs
behof, skall tillerkännas hvarje personlig tjensteprestation, att
endast arbetet bör läggas till grund för eganderätten inom
samhället, att arbete och eganderätt skola vara mot hvarandra jemnt
afvägda och att den sednare uppkommer blott genom det förra.
Man finner häraf, att denna samhallsåsigt icke riktar sig mot den
enskilda eganderätten, för så vidt denna sistnämnda utgör en följd
af eget personligt arbete, att den alltså icke går ut på att
upp-häfva olikheterna inom samhället, för så vidt dessa uppstått genom
de särskilda individernas verksamhet, men att den vänder sig mot
den utan all egen förtjenst ärfda förmögenheten, hvilken såsom
kapital beherrskar och trycker arbetet. Alla skola med hänseende
till yttre egendom träda lika välförsedde in i verlden; hvad åter
enhvar, genom de honom medfödda krafter och sin sedliga
utveckling, sjelf förvärfvar, endast det kan och bör vara hans eget,
all-denstund han med sin vilja och handlingskraft genomträngt och
såmedelst verkligen med sig införlifvat detsamma. När han åter
afträder från lifvets skådeplats, så lemnar han samhället i dess
helhet såsom sin arfvinge efter sig, likasom han äfven måste
öf-verlemna sin kropp åt en af naturlagarne föreskrifven
upplösningsprocess.
Socialismen bekämpar framför allt kapitalets herravälde öfver
arbetet, men förbiser dervid att äfven kapitalet arbetar samt att
för kapitalisten arbete och förvärf alltså icke skilja sig på det sätt,
att han kommer i åtnjutande af det sednare utan det förra.
Åsig-ten har hundradefallt rätt, när den i afseende på arbetareståndet
söker upphäfva det ogynnsamma förhållandet att arbetet fortgår
oafbrutet utan förvärf af privategendom, i det att det förvärfvade
ständigt åtgår till upprätthållandet och återställandet af
arbetskraften. Men arbetet och kapitalet äro i sjelfva verket solidariskt
förbundna; långt ifrån att stå i strid med hvarandra, betinga de
och understödja hvarandra ömsesidigt Inses och erkännes denna
sanning af både kapitalister och arbetare, så är det stora steget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
