Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men ökats och blifvit allmännare spridd. Densamma utgör
der-tor första källan till lycka. Fourier förklarar dock att jorden i
dess närvarande tillstånd ännu icke är egnad uppfylla fordringarna
på denna förutsättning for lyckan; han fantiserar derfor om
densammas fortbestånd under en period af 80,000 år, i hvars första
början vi lefva, men under hvilken, genom en inträdande
omvrid-uing utaf läget for jordens axel, så lyckliga förändringar och
framsteg skola försiggå, att alla dess delar blifva lika tjenliga att
hebo, att till och med i Siberien oranger skola blomma,
hafsvatt-net förvandlas i en dryck, angenämare än limonad, samt blott
nyttiga djur uppkomma, såsom t. ex. välsmakande fisksorter och
sådana sjödjur, som beredvilligt draga våra skepp o. s. v.
I stort taget fortgår mensklighetens utveckling i jemna steg med
jordens; båda hafva sin ungdomstid, sin mognadsålder och sin nedåt
lutande gubbålder, och bådadera räcka omkring 80,000 år. Ännu
lefva vi uti barndomsperioden, som räcker 5,000 år samt sönderfaller
i sju underafdelningar, hvilka hafva sin grund i det offentliga
lidandets förhållande till den offentliga njutningen. På den paradisiska
urtiden (Edenismen), hvarunder menniskan utan arbete kunde till
ofverflöd tillfredsställa sina behof, följde en period af vildhet*
kamp och ofred, härrörande från missförhållandet mellan
existensmedlen och antalet existerande. Under den derpå följande
pairi-arkadiska tiden inträdde de första försöken till upprättande af ett
samhälle under familjefadrens despotiska magt. Men familjerna
kämpade snart mot hvarandra och dermed uppstod en period af
barbari, ur hvilket den närvarande civilisationens period
utvecklade- sig. Denna skall nu i sin ordning aflösas utaf en period af
forening och sammanslutning, under hvilken associationen skall
komma till förverkligande och alla intressen upprätthållas genom
Ömsesidigt förtroende. Den sjunde och sista epoken af denna
period utgör slutligen den inbrytande morgonen till en ny och
lycklig dag för menskligheten. Härpå följa nu tvänne kufvudperioder,
hvardera om 35,000 år, den ena utgörande progressen, den andra
regressen, mellan hvilka kulminationsperioden upptager en tid af
omkring 8,000, år och efter dessa tidrymder följer slutligen
mensklighetens föråldringstid, motsvarande tiden för dess barndom. —
Fourier kastar härefter en blick på den närvarande civilisationen
och inlåter sig på en skarp kritik af densamma, i det att
densamma företer blott en konsumerande klass, under det en annan
klass genom sin produktion knappt förmår bereda sig ett det
be-kymmerfulla8te uppehälle. Så länge icke alla medelst eget arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
