Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följaktligen har man målat politik och politicerande med de
svartaste färger. Politik, så vida den icke utöfvats af konungar
och ministrar, har stämplats såsom upprorsmakeri, kannstöperi,
dagdrifveri o. s. v. med ett ord såsom allt ondt. Att befatta sig
med slikt, anstår icke den sannskyldige handtverkaren, köpmannen,
vetenskapsmannen, — kort sagdt, ingen utom den höga
privilegierade krets, der man ensamt är nog ren för att icke nedsmutsas
af detta orena ämne. På samma sätt förhåller det sig ännu i
dag i afseende på frågan om qvinnans tillträde till det politiska
fältet. Männema äro af gammalt vana att utan något sådant
intrång besitta all magt; och de äro af vanan — man må ej
undra deröfver — mycket benägna att icke släppa ifrån sig hvad
de hafva, alldeles på samma sätt som konungar och privilegierade
klasser alltid varit obenägna att lemna ifrån sig till andra något
af den magt de en gång erhållit Och således måste ju då
politiken vara ett slags nödvändigt ondt, som mannen välvilligt
underkastar sig för det allmännas välfärd, men som är alltför
vedervärdigt att vidröras af qvinlig hand eller komma inom hemmets
fridlysta område. Ser man imellertid närmare på saken, så finner
man att politik helt enkelt afser vårdandet af de intressen, som för
hvarje ädelt sinne måste vara främst dyrbara, religion, uppfostran,
frihet och trygghet så för individen som samhället, alla vilkor
som erfordras för uppnåendet af den högsta både intellektuela
och moraliska förädling, med ett ord, politik afser allt, utom de
rent egennyttiga sträfvandena. Och skulle verkligen qvinnan böra
vara främmande och liknöjd för allt detta? Skulle hon vara
fullkomligt känslolös för fädernesland och mensidighet? Och skulle det
hem företrädesvis anses såsom idealiskt, der sådana saker icke ens
nämnas? Vi må bekänna, att om hemmet vore ensamt afsedt för
egennyttiga ändamål, äfven om deruti inginge mycken finbildning,
skulle det svårligen kunna anses rätt inbjudande för verkligen
upphöjda sinnen; och i våra dagar står till och med den enskilda
välgöreuheten i nästan oundvikligt samband med den offentliga
verksamhet, som ofvan nämnts. Skulle nu, under sådana
omständigheter, qvinnans högsta rol anses vara att endast utgöra
medelpunkten uti ett hem, derifrån alla stora intressen blifvit bannlysta,
då befara vi att hennes betydelse i verlden verkligen antoge en
karakter som vore allt annat än smickrande.
Ingen lärer på allvar vilja yrka slikt. Men utgår man från
ett motsatt antagande, eller att qvinnan kan och bör lika väl som
mannen intressera sig för det allmännas väl, så är tydligt att
man icke heller bör kunna tveka att tillerkänna henne rätt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
