Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprung ur det djup, der folkanden ännu som dunkel bildningsdrift
rörer sig i rastlös verksamhet. Man kan tänka sig ett folk utan
eget land, men icke utan eget språk: fördrifvet från hem och härd,
kan det ännu i språket hafva räddat den sköna drömmen om ett
fosterland, denna dröm, i hvilken minne och hopp vemodigt smälta
samman. Men med språket uppgifver det andan. Derföre finnes
det endast ett säkert sätt att utrota ett folk: bringa dess tungomål
till tystnad» l). — »Af alla de fallande värnen för ett folks
nationalitet, är det blott ett, som är oförgängligt, som under alla öden
påminner medlemmarne af ett folk, att de äro bröder, att de
tillhöra samma stam, och att de härstamma från gemensamma fäder,
och detta oförgängliga är språket.–––––Språket är för natio-
nerne, hvad samvetet är för den enskilte: den varnande rösten,
när de hålla på att slösa bort sin bestämmelse. Det är för
nationerne, hvad lösen är för de spridda’ krigarne. Det återkallar
dem till deras leder. Det utmärker för dem vän och fiende. Det
uttrycker dessutom deras naturliga gränser, som väl kunna kortare
eller längre tid genom våld förändras, men icke utan efter seklers
bemödanden försvinna. Det antyder, att om det hårda ödet med
krigets jern sönderdelat folkets lefvande organism, känna ännu de
skilda delar ne lika, och fortfara ännu i samma sympathier; liksom
den stympade krigarn alltid bibehåller samma känsla i den
af-huggna handen, som längesedan är förmultnad 2).»
De upphöjda åsigter om språkets dyrbara gåfva, som i nyss
anförda yttranden blifvit på ett så högstämdt sätt uttalade, hafva
i vårt århundrade, som icke utan stora skäl blifvit kalladt
nationaliteternas tidehvarf, vunnit en utbredning, som bådar fullständig
seger öfver alla de försök, som gjorts och ännu litet imellan göras
att bestrida deras sanning. Derföre har språkforskningen redan,
så långt den moderna bildningen spridt sin välsignelse, vunnit en
förr icke anad lifaktighet. Derföre hafva de väldigaste andar hela
sitt sköna rika lif igenom egnat sina krafter åt en eller flere delar
af detta ämne; och på vetenskapernas stora fält är det näppeligen
någon teg, som burit så yppiga skördar och som fortfarande visar
sådan växtlighet som språkvetenskapens områden. Men bland
andra stora lärdomar, som dessa odlingsarbeten skänkt, är äfven
den, att oändligt ännu återstår att göra, att oöfverskådliga rymder
ännu knappast äro kända mer än till namnet, och att ingen enda
åkerlapp ännu är till fullo uppodlad. * *)
*) Svenska Akademiens Handi. XLIII, a. 5 (Tal af O. Ljunggren).
*) Sv. Ak:s H. XV, s. 322—324 (Inträdestal af C. A. Agardh).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
