Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna, att mängden af de föreslagna förändringarna till ett bättre icke
hafva sitt upphof i tomma hugskott, utan härflyta från ärliga
afsigter att gagna våra fäders och vårt eget tungomål.
Minst kan Svenska akademien vara okunnig om dessa
sträf-vanden, då de hafva sin käme och medelpunkt i en af hennes
egna ledamöters lärda arbeten. Imellertid tyckes det nästan, som
om detta samfund nn intoge en afgjordt fiendtlig eller åtminstone
ogillande ställning till sådana reformförslag. Så har det icke alltid
varit. 1 »Berättelse afgifven vid Svenska Akademiens femtionde
årsfest, den 5 April 1836, af Akademiens Sekreterare» talas med
beröm om förut gjorda försök att afskaffa missbruk i stafsättet.
Der betonas, »att regler icke kunna efter godtfinnande tillskapas
för ett redan odladt språk, men att de måste blifva allmänna
slutföljder af samlade anmärkningar, och af en noga kännedom utaf
språklynnet»; der påminnes om, att Akademien i vissa fall stadgat
ett nytt stafsätt i afseende på främmande ord o. s. v. Den olikhet
och godtycklighet i stafning, som skönjes i mängden af skrifter vid
den tid Akademien stiftades, hade lemnat rum för likstämmighet i
r&ttskrifning, åtminstone på det hela. »Man kan», heter det
slutligen, »lätt räkna de ord, om hvilkas behöriga skrifning delade
meningar numera kunna uppstå.» Det är i sanning eget nog att
läsa dessa ord nu, då de ord, som skrifvas olika af olika personer,
äro nästan oräkneliga; och det antagande ligger temligen nära till
hands, att de regler, genom hvilka skrifsättet af akademien
stadgades, ledo af betänkliga fel och brister. Om de verkligen haft
historiska grunder, om behörigt afseende blifvit fast på språkets
lynne, så hade helt visst den häftiga brytning, som nu eger rum,
och till hvilken just den nordiska filologiens märkesmän gifvit
väckelse, icke behöft uppröra sinnena. Det var just icke så svårt att
lagstifta i språkfrågor i vårt land i slutet af sist förflutna och förra
hälften af detta århundrade, då hela den bildade allmänheten
nästan utan undantag befann sig, man kunde nästan säga hölls, i
den djupaste okunnighet om hvad historisk språkforskning vill
säga, då man i all enfald trodde, att hvarje något betydande
författare äfven var en pålitlig auktoritet i språkfrågor.
Just för att godtgöra förra tiders försummelser måste så
mycket större ifver nu och hädanefter utvecklas, måste strid föras och
misstag begås och anses ursäktliga. Det vore i sanning underligt,
om denna så utomordentligt vigtiga angelägenhet skulle utgöra ett
undantag från den allmänna regeln, att det sanna och rätta endast
genom strid kunna göra sig gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
