- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 3. (Årgång 3. Jan-juni 1870). /
179

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konsten. Vi meddela derföre några utdrag ur den nu 86 år gamla
afhandlingen.

»Teaterns domaremagt» — säger han — »vidtager der den
verldsliga lagens område slutar. Då rättvisan, förblindad, träder
i lastens sold, då de mägtiges brott håna henne i sin vanmagt
och då menniskofruktan förlamar öfverhetens arm; då öfvertager
teatern vågskålen och svärdet, släpande lasterna inför en förfärlig
domstol. Fantasiens och historiens, det förflutnas så väl som
framtidens omätliga riken stå till teaterns förfogande. Den djerfve
brottslingen, som för längesedan multnat i sin graf, frammanas af
konstnärens mägtiga röst, för att — efterveriden till skräck — ånyo

upprepa ett skändligt lif.––-Laster, som lagen icke når, dygder

som den förtiger, träda på skådebanan fram i dagen. Häri följer
hon visheten och religionen i spåren. Ur dessa rena källor har
hon otaliga ämnen att hämta och sjelfva den stränga pligten kan
hon kläda i en lockande och intagande drägt. Hvilka sublima
föresatser, känslor och passioner kunna icke från scenen ingjutas
i vår själ! Idealet, i sin gudaborna höghet, af mången förut
knappast anadt, tager der gestalt och synes oss möjligt att
efter-sträfva. — — Äfven der religionen och lagen försmå att följa de
menskliga känslorna i spåren, der fortfar scenen att verka för vår
förädling. Den sociala sammanlefnaden störes lika ofta af
dårskaper som af verkliga laster och brott. Erfarenheten visar, huru
ofta de vigtigaste händelser vållats af obetydliga omständigheter,
hvilka till sin första orsak förefalla nästan löjliga, små och lumpna.
Min förteckning på skurkar blir kortare ju längre jag lefver, men

desto längre blir registret på narrar här i verlden.––––-Jag

känner endast ett hemligt medel att bevara menniskan från
försämring och detta är att skydda hennes hjerta mot svagheten.

Denna verkan kan teatern till en stor del åstadkomma. Från
scenen kan en spegel hållas för narrarnas stora skara, och genom
en helsosam satir kunna de bringas till att blygas för sina
dårskaper. Hvad vi förut funnit den dramatiska konsten verka,
genom att väcka rörelse och förfäran, det verkar hon här kanske
ännu snabbare och ofelbarare genom skämtet och åtlöjet. Åtlöjet
och föraktet sårar den menskliga stoltheten vida djupare än
af-skyn förmår plåga hennes medvetande. Vår feghet söker att
undangömma sig för det förfärliga; men just denna feghet
blottställer oss för satirens gissel. Lag och samvete skydda oss ofta från
förbrytelser och laster; — men lumpenheten och småaktigheten krypa
igenom sedolärans rediga maskor och synas ingenstädes i all sin
fulhet som då den dramatiska konsten får fatt på dem och visar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/3/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free