Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvändheten i alla dess konseqvenser. Yi tillåta kanske en vän
att förebrå oss fel till seder och hjertelag, men knappast kunna
vi förlåta honom ett löje på vår bekostnad. Scenen ensam kan
bele våra svagheter, emedan vår finkänslighet respekteras och man
icke bekymrar sig om, hvem som är den sannskyldige narren.
Utan att förödmjukas se vi der vår litenhet blottad och taga i
tysthet imot tillrättavisningar.
En särskild klass af menniskor har anledning att mot teatern
vara tacksammare än alla andra menniskor. Endast der kunna
verldens mägtige få höra: — sanning. Och hvad de eljest aldrig
eller sällan fä se, det kunna de se uppå scenen: — menniskor.
Men teatern är ock den gemensamma kanal, genom hvilken
vishetens ljus strömmar ner från den tänkande, bättre delen af
nationen och vidare utbreder sig i milda strålar genom hela
samhället. Riktigare begrepp, ädlare grundsatser, renare känslor flyta
härifrån genom hela folkets ådror; barbariets och den mörka
vidskepelsens dimmor förskingras, natten viker för det segrande ljuset»
Särdeles beaktansvärda äro följande ord i slutet af
afhandlingen:
»Omöjligt kan jag här förbigå det stora inflytande en god stående
teater måste utöfva uppå nationens anda. Ett folks nationalanda kallar
jag likheten och öfverensstämmelsen i dess åsigter och böjelser uti
ämnen, angående hvilka en annan nation tänker och känner
annorlunda. Endast för skådebanan är det möjligt att i en högre grad
åstadkomma denna öfverensstämmelse, emedan den genomvandrar hela
det menskliga vetandets område, uttömmer det menskliga lifvets alla
situationer och kastar sitt ljus ända ner i hjertats djupaste kamrar;
emedan den i sig förenar alla stånd och samhällsklasser och flnner
en öppen väg till förstånd och hjerta. Om i alla våra
teaterstycken ett hufvuddrag vore förherrskande, om våra diktare blefve ense
med hvarandra och ville ingå ett fast förbund för detta ändamål —
om strängt urval ledde deras arbeten och om de egnade sin pensel
endast åt nationella ämnen — med ett ord, om vi skulle upplefva
tillvaron af en nationalteater, så blefve vi äfven en nation. Hvad
sammankedjade Grekland med sådan fasthet? Hvad lockade dess folk
så oimotståndligt till skådeplatsen? — Ingenting annat än styckenas
fosterländska innehåll, den grekiska andan, det stora, öfverväldigande
intresset för staten och för en högre mensklighet, hvaraf de
genom-andades.
Ännu en förtjenst har teatern — en förtjenst, hvilken jag nu desto
hellre vill taga med i beräkningen, som jag förmodar att rättstvisten
med dess klandrare redan längesedan utfallit till dess förmån. Hvad
man hittills företagit sig att bevisa — att teatern i väsendtlig mån
inverkar på sederna och upplysningen, har kanske kunnat betviflas.
Att den åter bland alla lyxens uppfinningar och alla anstalter för
offentlig förlustelse intager första rummet, hafva tillochmed dess mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
