Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndare medgifvit. Men hvad den i detta afseende förmår åstad*
komma, är vigtigare än man är van att tro.
Den menskliga naturen förmår ej uthärda att oafbrutet ligga
utsträckt på de dagliga sysslornas pinbänk; sinnets retelsc dör då den
blifvit tillfredsställd. Menniskan, öfverlastad af djurisk njutning, trött
af långvarig ansträngning, plågad af cn evig trängtan efier
verksamhet, törstar efter en bättre, mer utsökt förlustelse eller kastar sig
tygellöst i vilda förströelser, som påskynda hennes iall och störa
samhällets lugn. Bacchantiska fröjder, förderfbringande spel, tusen
ytterligheter, dem sysslolösheten framalstrar, äro oundvikliga, om ej
lagstiftaren förstår att med vishet leda dessa folkets fallenheter.
Affärsmännen löper fara att med en olycksalig spleen plikta för denna sin
verksamhet som han så storsinnadt offrat åt staten — den lärde
riskerar att förvandlas till en torr pedant — pobeln att sjunka till
ett djur. Teatern är den stiftelse, der nöje sammanparas med
undervisning, bvila med ansträngning, tidsfördrif med bildning, der ingen
själskraft råkar i spänning till mehn för någon annan, der intet nöje
njutes på bekostnad af det hela. När sorgen gnager på vårt hjerta,
när ett mulet lynne« förgiftar våra ensliga stunder, när verlden och
affärerna synas oss motbjudande, när tusen bördor tynga vår själ och
uär våra känslor hota att förqväfvas under de arbeten som höra till
vårt kall, då imottager oss scenen — i denna konstgjorda verld drömma
vi bort den verkliga, vi återskänkas åt oss sjelfva, våra känslor vakna,
välgörande sinnesrörelser uppskaka vår slumrande natur och jagar
blodet i friskare omlopp genom v&ra ådror. Den olycklige gråter här ut
sin egen sorg med en annans; den lycklige blir hofsam, den trygge
på sin vakt. Den känslofulle veklingen härdar sig till en man, den
råa omenniskan lifvas här för första gången af känslor» *).
Är det sålunda otvifvelaktigt att den dramatiska konsten har
en hög betydelse for ett folks bildning och att teatern har en
mission äfven för det sociala lifvet, så är det otvifvelaktigt
äf-ven af vigt för samhället, att den sceniska konsten hålles uppe,
att det finnes en anstalt, som med någorlunda oberoende af moderna
for dagen och af en ofta förskämd smak, kan såsom
konstanstalt sysselsätta sig äfven med lösande af den sceniska konstens
högre uppgifter samt utgöra en skola for smaken, som håller
det högre konstsinnet uppe och derigenom åtennverkar äfven på
de teatrar och sceniska artister, som i yttre och officiel mening
taget stå utanför dess inflytande och med hvilka staten icke har
någonting att skaffa. Man har anmärkt, att det kan finnas
en-skilta teatrar som lösa sin uppgift med stor heder, att det särskilt
i Stockholm funnits vid sidan af den kungliga teatern en
privatteater, som både i repertoire och sceniskt utförande på ett ganska
värdigt sätt täflat med denna; men tror man, att ett sådant re-
*) Schiller, Die Schaubuhne ah eine moralische Anstalt betrachUt; föredrag, uppläst
infor Tyska sällskapet i Mannheim 1784.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
