Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att en strid egt rum vid hvarje stalle före nedläggningen,
derom äro alla ense.
Man har sagt, att segrarne efter striden förvarat i mossen
en del af bytet, som de ej strax kunde föra med sig, eller att
marodörer der gömt hvad de stulit under slagfältets plundring.
Men i båda fallen mötes man af frågan: »hvarföre har då hela
mängden af sönderhuggna lansskaft, pilbågar, räfsor, huggblock,
vagnar och hastskeletter, samt andra tunga saker utan allt värde
blifvit släpade hit; under det att silfver, mynt, guldringar och en
mängd andra små, men dyrbara föremål, som lätt kunnat
medtagas, blifvit nedkastade i sjön, från hvilken de endast med
svårighet kunde åter upptagas?» Ett sådant antagande kan ej heller
förklara den uppsåtliga ödeläggelsen.
Dessa och andra dylika försök till förklaring, hvilka man i
böljan gjorde, visa sig alla vara lika otillfredsställande, och man
misströstade ännu år 1865, då beskrifningen på Nydam Mosée
utkom, att finna svaret på den gåtofulla frågan: »hvarfore»? Men
kort derefter, redan i April samma år, framställde etatsrådet
Wor-saae, i sin då utgifna skrift Om Slesvigs Oldtidsminder, en
förklaring, hvilken alltmer vunnit styrka och anhängare. »Nära
mossen», så lyder Worsaaes teori, »har ett slag stått, efter hvilket den
segrande hären åt sina gudar offrat det eröfrade bytet, eller en
stor del deraf, genom att kasta det ned i en helig sjö, sedan det
förut blifvit med flit ödelagdt Den heliga sjön har under
seklernas lopp vuxit igen till en torfmosse».
Denna teori, genom hvilken vi fä förklaring öfver alla de förut
nämnda egendomliga omständigheterna vid mo9sfynden, har ett
godt stöd deruti, att man äfven hos andra folk iakttagit liknande
religiösa bruk. Så berättar Cæsar om gallema att de, »när de
gått till strid, gerna göra löfte om att helga bytet åt krigsguden. Efter
segern offras de fängna djuren, och det öfriga bytet bringas
samman till ett ställe. I många stater ser man på heliga ställen
stora sammansläpade hopar af sådana saker, och det är sällsynt,
att någon till den grad föraktar religionen, att han skulle våga
gömma något byte hos sig eller borttaga det som är offradt; ett
brott, för hvilket äfven det hårdaste och rysligaste straff är
be-stämdt». Geografen Strabo omtalar dessutom uttryckligen, att
gallerna brukade nedsänka skatter af guld och silfver i heliga
sjöar; hvilka dyrbarheter ingen vågade röra förr än romarne
eröfrade landet och sålde sjöarne för statens räkning. Att dylika
oflf-ringar icke varit okända i norden, det antydes blott alltför väl af
det ännu i dag fortlefvande bruket att offra i heliga källor. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
