Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Fredag; enligt Johannes (18: 28) deremot icke Förrän efter
korsfästelsen, vid öfvergången ifrån Fredag till Lördag.
Denna motsägelse mellan synoptikerna och Johannesevangeliet
är i de vidkommande texterna så tydligt och bestämdt utpräglad«
att man knappt förmår fatta, huru den någonsin kunnat förnekas. ,
Naturligtvis har det endast kunnat ske under inflytelse af den
falska inspirationslära, enligt hvilken i kanoniska bibeltexter inga
verkliga motsägelser låta tänka sig, utan på sin höjd endast
skenbara sådana. På dylik grund har man försökt låta den här
ifrågavarande motsägelsen bortförklaras genom det påståendet, att
synoptikerna blott tala om Jesu och lärjungarnes påskalamsmåltid,
men icke om Judar nes, Johannes åter blott om Judarnes dito, men
icke om Jesu och lärjungarnes, hvadan intet hinder skulle finnas,
att ju den ena festmåltiden kunnat äga rum ett dygn tidigare än
den andra. Den förespeglade möjligheten af en sådan tidsskillnad
är dock både i sig sjelf fullkomligt otänkbar och i öppen strid
mot samtliga evangeliitexterna. Påskalamsmåltiden kunde nämligen
icke godtyckligt förläggas till någon sjelfvald tid och ort, emedan
hon utgjorde ett faststående moment i en af Judafolkets stora
årliga nationalfester och var genom Moses’ föreskrifter bunden ej
blott vid den helga tempelstaden utan ock vid en gifven dygntid
den 14:de Nisan. Förgäfves invänder man, att Jesus såsom
sabbatens herre väl äfven kunde vara herre öfver påskmåltiden och i
följd deraf tillåta sig att med sina lärjungar njuta denna måltid
en dag för tidigt (13:de Nisan i stället för 14:de), hälst som han
synes hafva förutsett, att han icke skulle upplefva den lagstadgade
tiden. Jesu herravälde öfver sabbaten så väl som öfver
påskhögtiden kunde på sin höjd vara en makt att för sin egen och sina
lärjungars del undandraga sig firandet af den ena eller den andra;
men om han denna gång, såsom synoptikerna förutsätta, verkligen
ville fira påsken med de sina, så var han ovilkorligt bunden vid
samma tidpunkt, som på grund af Moses’ föreskrift då var i
Jerusalem den enda brukliga och giltiga. Lika fåfängt beropar man
sig på möjligheten, att Jesus omfattat en olika kalendarisk kalkyl,
hvarigenom 14:de Nisan skulle kunnat komma att falla på en
annan dag än hos Judarne. En dylik kalenderskfllnad låter tänka
sig t. ex. mellan Judarne å ena sidan och deras vedersakare
Samariterna å den andra, hvilka sistnämnda hade i berget Garizim en
helt annan och oafhängig medelpunkt för sin religiösa kult; men
för hvar och en, som i Jerusalem ville fira sin påsk, fanns ingen
annan kalender eller festordning att följa än den allmänt gällande
Jerusalemiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
