Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Mos. 12, 6: »Och det (påskalammet) skall vara hos eder i forvar
till 14:de dagen i denna månaden. Men då skolen I slagta det,
hela Israels församlade menighet, mellan de båda aftnarne». 1 fall
14:de månadsdagen begynte med en afton och slöt med en annan
afton, så kunde man under »de bägge aftnarne» aldrig
rättmätigt-vis tänka sig några andra, än just dessa, hvarmed dygnet begyntes
och slöts, hvilket likväl är alldeles stridande mot Mosis mening.
Ty lagstiftaren vill ingalunda beteckna gränserna för hela dygnet,
utan blott en viss inskränkt del af dygnet, såsom klarast ses af
4 Mos. 28, 4, der det dagliga aftonoffret föreskrifves skola, i
motsats mot morgon offret, ske »mellan de bägge aftnarna». Uttrycket
bevisar då, såsom man utan synnerlig svårighet bör kunna inse,
tre saker: 1) Mosaiska dygnet innehöll icke mer ån två aftnar;
2) dessa lågo icke vid dygnets gränser; 3) följaktligen begynte
dygnet med annan epok än aftonen, naturligtvis med morgonen.
Men hvilka kunna de två aftnarna vara? Det hebräiska ordet
för afton (ereb, af araba = gå ned) betyder egentligen (solens)
nedgång; och om två solnedgångar skola falla inom ett och sanuna
med morgonen begynnande dygn, så kan den första, hvilken bör
vara lika åskådlig och lättfattlig som den sednare, icke vara någon
annan än den, hvarigenom solen från sin uppnådda middagshöjd
stiger ned mot horizonten, medan den sednare sjelfklart består i
solens nedsjunkande under horizonten. Riktigheten af denna min
förklaring har jag med fägnad funnit ovederläggligt bekräftad af
den lärde Juden Pbilo, som omskrifvande den Mosaiska
tidsbestämningen säger, att Judarne vid påskfesten offra navåqpeT,
ag^åpevoi xaiä ptajp/HQtav i«c tonéQaq (de septenario § 18
p. 220 sq., anf. hos Hilgenfeld Der Paschastreit der alten Kirche
sid. 133). Ur denna den Mosaiska bestämningens ursprungliga
betydelse härledes äfven med lätthet det i tempelpraxis vedertagna
bruket att offringen skedde ifrån 9:de till ll:te timman — klock. 3—-5
eftermidd. — (Joseph. Bell. J. VI, 9, 3); ty 9:de timman är just
medelpunkten (ben) mellan de bägge aftnarne och ll:te timman blott
en timma före den sednare aftonen, hvilken — tyckte man — ej
borde få vidröras af en handling, som skulle ske mellan aftnarne.
För den allmänna åsigten, att Mosaiska dygnet skulle begynna
med aftonen har man egentligen blott haft ett enda bevis att
åberopa, näml. bestämningen rörande försoningsdagen, 3 Mos. 23,
27—32: »På den tionde dagen i densamma sjunde månaden är
Försoningsdagen. En allmän Gudstjenstdag skall den vara ibland
eder, och på den skolen I fasta hålla, och eldsoffer offra åt
Herran. ––––-(v. 32.) Fullkomlig hvilas sabbath skall han vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
