Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd hvaraf vi måste sluta, att Judiska dygnets epok redan på
hans tid var förlagd till aftonen. Denne författare föreskrifver
näml. (5 Mos 16, 6), att påskalammet skulle slagtas — icke, såsom
det i Moseböckerna dittills alltjämt hetat, »mellan bägge aftnarne»,
alltså på ljusa eftermiddagen, utan — först »om aftonen, sedan
solen gått ned» (Lindgrens öfs.). Efter denna ändring i föreskriften
mötte det naturligtvis icke längre någon svårighet att låta
lammets slagtande och måltiden sammanfalla på den anbefallda 14:de
kalenderdagen.
Men måhända stannade denna ändrade föreskrift på papperet
utan att vinna någon praktisk tillämpning, åtminstone var hon
praktiskt olämplig, emedan, såsom Philo (in Exodum sermo § 11,
p. 308) anmärker, det icke var brukligt, att något offer frambars
i mörkret. Så mycket veta vi ock med bestämdhet att åtminstone
på Jesu tid påskseden var en annan, än den af Deuteronomikern
föreskrifna. Ty på sistnämnda tid slagtades påskalammet från 9:de
till ll:te dagtimman (Joseph. B. J. VI, 9, 3), alltså ganska riktigt,
såsom den ursprungliga föreskriften fordrade, på ljusa eftermiddagen;
det återstår blott att undersöka, huruvida det skedde på 13:des
eller 14:des eftermiddag. Detta berodde utan tvifvel på den åsigt
man fattat angående hvilketdera af påskfestens bägge
hufvudmo-menter som fortjente betraktas såsom det väsentligaste; ty detta
moment borde naturligtvis framför det andra qvarhållas på den
från början stadgade 14:de månadsdagen. Af det bibliska
hufvud-stället 2 Mos. 12 kap. kan man icke sluta, att lammets slagtande
borde anses såsom påskfestens egentliga kärna; fastmera framstår
detta ännu såsom en blott förberedelse, (ehuru naturligtvis af långt
mera omedelbar betydelse än lammets utväljande på 10:de
månadsdagen, v. 3), tjenande att afvärja mordängelns slag från de med
det nyslagtade lammets blod bestrukna Israelitiska boningarna, då
Jahve vid midnattstid (v. 29) skulle utgå, för att hemsöka
Egyptierna och sålunda med väldig hand befria sitt folk från den
Egyptiska träldomen. Det är minnet af denna Jahves midnattliga
handling som påskfesten öfverallt angifves vilja fira; deraf härleder
sig dess namn pesaeh (= skonande förbigående, näml. af
Israeliternas hus, v. 27), och såsom nattlig karakteriseras högtiden v. 42:
»Detta är en natt af högtidshållning åt Herran, för det hanhafver
fört dem utur Egyptens land; denna samma natt är Herrans, en
högtidshållning för alla Israels barn i deras kommande slägter»
(Mellin). Påskalamsmåltiden eller den del af festhandlingen, som
tillhör natten, är enligt allt detta uppenbarligen att betrakta såsom
högtidens väsentligaste beståndsdel, och han är ock tydligen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
