Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de i torftigare omständigheter stadde samt af de alldeles
medellöse proletariema, en klass, som innefattade väl 98 J procent af
hela befolkningen.
Det låg i dessa förhållandens natur att republikanska
tendenser på nytt skulle uppkomma, tendenser som icke läto sig nöjas
med en förändring i författningen, utan småningom riktade sig allt
mer mot egendomen såsom den erkända grunden till olikheten i
politiska rättigheter. Arbetareståndet fordrade ett annat
förhållande mellan arbete och kapital, en annan samhällsordning.
Under tvänne särskilda former framträdde denna
republikanskt-kom-munistiska rörelse: nämligen såsom en rent materialistisk och
såsom en religiös.
Den förstnämnda arten af kommunismen ledde sig från
personlighetens begrepp till fordran af allas frihet och likställdhet i fråga
om sinnlig lefnadsnjutning, hvilken de uppställde såsom sitt mål.
Den verklighet som lägger hinder i vägen för detta måls uppnående,
är icke ett rättstillstånd utan ett af våld och rättslöshet samt står
i strid mot menniskans bestämmelse. Egendom och familj äro i
förhållande till denna sistnämnda endast af underordnad vigt och måste,
om så behöfves, för befordrandet af den gemensamma lyckan upphäfvas.
Dessa grundsatser uttalades bland annat af Buonarotti i hans historia
öfver Baboeufs sammansvärjning, och åsigtens anhängare uppträdde
derför äfven under benämningen »Baboeufister». I en egen tidning,
Le Moniteur republicain9 predikade de på ett rått och afskräckande
sätt sina läror. »Det är visst skönt att vara ateist» hette det här,
»men detta är dock ej nog. Man är ingen blodsman, derföre att
man sparsamt låter det skyldiga blodet flyta. Det gifves blott ett
enda medel, som kan betrygga framgången: konungamordet,
tyrannernas mördande, lönnmordet, eller huru man nu vill benämna
denna heroiska handling». — Bladet upphörde efter ett års förlopp
och sedan år 1839 började i dess ställe utgifvas Vhomme librc,
som uppställde såsom grundsats en fullständig
egendomsgemen-skap, hvilken borde införas genom uppror och dödande af alla,
som sökte förhindra densamma. Ad. Blanqui, Barbés och Martin
Bernard utgjorde det dårhusmessiga triumvirat som sökte utbreda
dessa läror. Då partiet den 12 Maj 1839 skred till ett försök att
i handling genomföra sina åsigter, öfverväldigades det efter blott
några timmars strid och befanns vid undersökningen inför rätta
utgöra endast 3 å 400 personer. Republikanerna afbröto all
gemenskap med den ifrågavarande riktningen och skiljde sin sak
från proletariatets, men kommunismen fortlefde dock och verkade
oafbrutet i flygskrifter och tidningsuppsatser, som andades ettglö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
