Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundade månadsskriften Le popidaire och från nämnde tid
der-jemte genom broschyrer verkade för sin sak. Genom honom har
kommunismen från de hemliga klubbarna åter trädt in i det
offentliga lifvet, äfvensom det republikanska partiet nödgades taga sig an
proletariatets sak.
Ännu en gång hade genom Julikonungadömets fall den
republikanska statsformen blifvit i Frankrike återupprättad. Vid
striden derom hade arbetareklassen spelat en betydande roll, i det den
lånade borgarståndet sin kraftiga arm mot regeringen och det var
derföre ganska naturligt att dess sak skulle ställas på
dagordningen såsom en af de vigtigaste. En arbetare, Albert, hade inträdt
såsom medlem af den provisoriska regeringen och arbetarnes sak
hade derjemte i Ledru-Rollin och Louis Blanc sina afgjordaste
försvarare. Men den provisoriska regeringen under Lamartine stod
magtlös, dragen hit och dit imellan de stridiga anspråken från
det industriella samhällets tvenne skilda klasser. Den kunde icke
försona dessa båda stridande parter och ännu mindre underkufva
den ena till förmån för den andra. Det blef klart, att sedan det
segrande folket afskaffat konungadömet skulle den sociala
frågan uteslutande träda i förgrunden samt att, om densamma icke
på fredligt sätt kunde vinna sin lösning, striden skulle med
vapen i hand utkämpas mellan bourgeoisie och proletariat, den
egande och egendomslösa klassen^ Blanqui och Barbés trädde i
spetsen för denna rörelse och samlade i klubben »Les droits de
1’homme» omkring sig återstoden af de fordna hemliga sällskapen
samt organiserade stadsproletariatet till en slagfärdig magt i staten.
Den provisoriska regeringen utfärdade å sin sida en mängd
förordningar till förmån för den arbetande klassen; arbetstiden
minskades, skatten på lifsmedel afskaffades och äfven för de egentliga
proletärerna öppnades inträde i nationalgardet. Vigtigast för den
instundande krisen blef dock upprättandet af
nationalverkstäderna (»ateliers nationaux») och det s. k. arbetareparlamentet i
Luxembourg. I de förstnämnda erhöll hvar och en der anställd
arbetare 2 francs om dagen samt i händelse af brist på arbete
der-städes H francs. I början hade antalet arbetare varit endast
omkring 7,000, men den 7 Juni 1848 utgjorde detsamma 119,000,
under det från alla håll nya skaror strömmade till hufvudstaden
så att det snart blef omöjligt att kunna sysselsätta alla. I
stället kommo de att bilda en fruktansvärd stridshär mot den
egande klassen, en här, som hvarje ögonblick stod färdig att börja
ett utrotningskrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
