Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft och klarhet med hvilka den enkla handlingen grupperats:
i öf’erekådlighet och organisk byggnad torde ganska fä svenska
dramatiska produkter kunna mäta sig med detta lilla arbete. Ett
särskildt värde får det dessutom genom sångerna, hvilka alla pä
ett sjelfständigt sätt tillegnat sig folkvisans ton, som sä godt
öfver-ensstämmer med hela styckets syftning och innehäll. De äro
der-till sä väl lämpade för hvar särskild situation, att de fullkomligt
upptaga hennes lyriska stämning i sig för hvar gäng — således
äfven i det afseendet mönstergilla. Med ett ord, anmälaren mä
bekänna att stycket verkligen intagit honom vid läsningen — han
har ej varit i tillfälle att höra det —; och dä man är intagen af
ett föremål, har man, som bekant, ej sä lätt att kallblodigt granska
det. Hvad som synes oss säkert är, att den väg författaren här
betrådt blir den som svenska dramat måste välja, om det skall komma
till sjelfständigt värde, och ej blott lefva på ett mer eller mindre
direkt efterbildande. Sveriges historia, folklif och folkdikt — detta
ord taget i sin vidsträcktaste mening — se der de källor ur hvilka
den svenska dramatikern måste 09a, om hans dikt skall tränga till
det stora folket, ej blott stadna inom några trångt begränsade
kretsar. N. S.
Brudens Krona. En dikt af Esbern Snare. 1. Stockholm 1869.
Ehuru detta arbete synes oss förete större och flere lyten än
något annat bland de svenska diktverk af betydenhet, som under
senaste år lemnat pressen, vilja vi alltifrån början på det
kraftigaste betona att det på samma gång påkallar lifligare intresse än
de flesta. Är det, så som författaren angifvit, ett första lärospån,
så skulle vi under vanliga förhållanden med varm förkärlek fösta
089 vid poemets vackra sidor, hvilka icke äro få och bland hvilka
åtskilliga ingifva oss verklig beundran, samt med så varsam hand
som möjligt påpeka det myckna misslyckade som omvexlar med
dessa glanspunkter, men hvars hårdhändta vidrörande äfven af den
mest anspråkslöse granskare möjligen skulle kunna farligt såra en
ung skald, som sjelf vore utan anspråk. Esbern Snares hela
uppträdande röjer imellertid en förening af glädjande frihet från rädsla
och mindre glädjande brist på blygsamhet, som antyder att dylika
humanitetens försigtighetsmått härvidlag vore öfverflödiga och
manar oss att med uppriktighetens hela stränghet fördöma det som
synes oss tadelvärdt i hans dikt, sedan vi först egnat dess
förtjen-ster den hyllning, dem enligt vårt förmenande med rätta tillkommer.
Arbetet röjer mer än vanlig poetisk lifskraft och inger vida
större förhoppningar än en mängd andra dikter, hvilka såsom
konstverk äro långt mera lyckade. Ej sällan se vi här framblixtra
originella idéer, hvilkas uttryck öfverraskar och träffar, och hela
episoder förekomma, hvari författaren eröfrar vår varmaste sympati,
vare sig genom elden hos hans egen hänförelse eller åtminstone
genom reflexioner vittnande om känslofullt hjerta och högstämda
åsigter. Tillochmed den i allmänhet knappt försvarligt behandlade
versformen har i några af dessa enstaka partier sofrats genom
in-gifvelsens magt, så att den motsvarar det konstsinne, som diktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
