- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 3. (Årgång 3. Jan-juni 1870). /
292

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värme, som brister och är behöflig. Och om då Gud i den
meningen reagerar mot menniskans ondska, d. v. s. om han hos henne
förverkligar det goda hon saknar, så är det väl icke tänkbart, att
han derigenom kan tillfoga henne något lidande. Detta lidande
kunde dessutom ej vara af moralisk beskaffenhet, då den
moraliska ondskan eller osedligheten och det moraliska Udåndet eller
osaligheten äro blott en och samma sak betraktad från något olika
synpunkter. För att göra menniskan moraliskt lidande eller osalig
skuUe således Gud nödvändigt göra henne moralisk ond eUer
osedlig, hvilket ej låter tänka sig såsom möjUgt. Icke heller kunde
Udåndet vara ett fysiskt, då det är obestridUgt att ondt af det
slaget träffar äfven den gode, under det att den osedUge ofta»lefver
ett i yttre mening lyckUgt Uf. Men kan sålunda hvarken det
moraliska eUer fysiska Udåndet härröra irån Gud, är den ortodoxa
åsigten i denna punkt drifven »in ahsurdum.» — Enahanda öde
drabbar granskarens origineUa evighetsbegrepp, hvilket, enUgt hvad
i »Anmärkningarnes» bihang visas, är stridande såväl mot förnuftet
som mot vår erfarenhet. — Hvad beträffar påståendet att straffet
icke innebär en rättelse, utan endast är »vedergäUning», så råkar
granskaren härigenom — utom det att hans tolkning har ordets
etymologi imot sig*)— i strid med sina egna förutsättningar.
Han erkänner nämUgen att straffet bör vara rättvist, således
förnuftigt Men det förnuftiga är det absolut goda; straffet blir aUtså
ett godt ur alla synpunkter, d. v. s. ett godt äfven för den
straffade. Delaktiggöres denne förmedelst straffet af ett absolut godt,
kan han ej det oaktadt forblifva ond, utan blir god jemnt upp i
samma mån som straffet på honom går i fullbordan. Att derimot
»utan det goda till ändamål blott och bart vedergälla någon med
ondt för ondt, är att utöfva en sinnUg och fornuftsstridig hämd,
hvilket för menniskan och samhället aldrig kan vara tiUåtUgt, och
for den Allgode sjelf icke en gång är möjUgt»

Vederläggningen af detta anmärkarens slutpåstående har, som
bekant, tills dato uteblifvit. Hans skrift har bUfvit uppsatt på
den svenska rättrogenhetens »Index» såsom »en sorgUg och
beklagansvärd företeelse», men dermed har man naturligtvis ej mägtat
omkullstöta den af honom framställda tesen, så lydande:
»Theolo-geraas lära om den eviga osaUgheten kan icke hafva sin grund i
förnuftet, då detta väl kan gifva oss begrepp om någonting evigt,
men icke om någonting osaUgt; och hon kan icke heUer hafva sin

’) Ordet straffa betyder ursprungligen att sträcka eller spanna nlgonting L ex.
ett hvilket derigenom blir r&ttadt eller rätt. Jmfr. tyska adjektivet »straff».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/3/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free