- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 3. (Årgång 3. Jan-juni 1870). /
293

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grund i vår sinnliga erfarenhet, då denna väl kan gifva oss
begrepp om någonting osaligt, men icke om någonting evigt. — Hela
läran är således hvarken rationell eller empirisk, hvarken fornuftig
eller sinnlig, utan endast och allenast — theologisk. Men utom
det förnuftiga (osinnliga) och det sinnliga kan ingenting finnas,
som är vare sig möjligt eller verkligt, emedan motsatsen emellan
dessa är sjelfva grundmotsatsen i universum. Och alltså är den
ifrågavarande läran en lära om någonting, som hvarken är
verkligt eller ens möjligt. — Begreppet eller rättare obegreppet om
den eviga osaligheten hör derföre till samma klass som t ex.
begreppen om räta kroklinier, fyrsidiga trianglar, aflånga cirklar och
andra dylika, d. v. s. det är endast en sammansättning af
hvarandra motsägande ord, utan någon motsvarande sann tanke eller
verklighet. Det innehåller någonting sinnligt, som skall vara
osinnligt, och någonting osinnligt, som skall vara sinnligt. Det är, kort
sagdt, en ren motsägelse eller orimlighet.»

Sålunda bragte i trångmål vid den fientliga »stormkolonnens»
framträngande, tillgripa »de bekännelsetrogne» en sista utväg. Att
öppet uppträda mot »otrons» vädjande till tankelagame, särskildt
till »principium contradictionis», vore mindre rådligt; men — hvad
som icke kan genom en rakt på saken gående bevisning
vederläggas, kan måhända, medelst vissa små konstgrepp, i någon mån
undanskjutas, förvrängas och derigenom oskadliggöras. I konsten
att, som det heter, »blanda bort korten», har vår inhemska
apologetik utvecklat en långt drifven fingerfärdighet. Det faller sig så
obeqvämt för moderna »trosvittnen» — med eller utan teologie
doktors-hatten — att underskrifva det gamla tertullianska: »jag
tror emedan det är orimligt!» Man är naturligtvis »en troende
kristen» (d. v. s. enligt ortodoxt språkbruk, redobogen att besvärja
alla paragraferna i de symboliska böckerna, trosartikeln »de
dam-natione ætema» inberäknad); dock vore det ju alltför hårdt, att
ej derjemte blifva helsad som en upplysningens och
framåtskridandets målsman. Deraf dessa ändlöst uttänjda, ansträngda
jemk-ningsförsök, detta prutande och köpslående, dessa undanflykter
och slingrande talesätt, hvilka gifvit den konservativa teologiens
försvarssystem en så afgjord prägel af halfhet och tvetalan.
»Bekännelsen» skall, kosta hvad det vill, hållas upprätt i alla dess
stycken; men tillika gäller det att bevara åtminstone skenet af
godt förstånd med logik och bibelforskning. Huru gå nu våra
ortodoxer till väga under denna föga lofvärda äflan att »tjena två
herrar?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/3/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free