Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att förvisa djefvulen till symbolernas område, läto tvärtom hans
välde tillväxa genom att mångdubbla hans uppträdanden i det
menskliga lifvet. I sin afsky för de hedniska institutionerna sågo
de första kristna i det sköna och goda, som kunde finnas deruti,
ingenting annat än stycken af sanningen, dem menniskoslägtets
fiende listigt hade blandat med förfärliga villfarelser, för att
säkrare kunna fasthålla menniskorna, hvilka det absolut falska icke
länge skulle kunnat hålla fängslade. De grekiskt-romerska gudarne
voro för såväl kristna som judar demoner, som hade tillvällat sig
gudomlig rang. Sjelfsvåldet i de hedniska sederna, hvilket alltför
ofta helgades genom religiösa ceremonier, gaf åt denna åsigt ett slags
berättigande, som ännu ytterligare förhöjdes genom den moraliska
öfverlägsenhet, som den uppväxande kristna kyrkan visade i
jem-förelse med det sedeförderf som omgaf densamma. Satan var
sålunda nu mer än någonsin denna verldens furste.
Den judiske Messias hade för kristenheten blifvit den
brottsliga mensklighetens frälsare: det är derföre som grundfientligheten
mellan Satan och Messias afspeglade sig i den första
försonings-läran. Den stora mängden åtnöjde sig med att tro att Kristus
hade nedstigit till helvetet och med våld fråntagit Satan de själar,
som han höll iångna; men denna råa föreställning gaf snart vika
för en högre. Ireneus lärde, att menniskorna efter syndafallet voro
en Satans verkliga egendom, att det hade varit orätt af Gud att
helt tvärt beröfva honom hans tillhörighet, men att Kristus,
i egenskap af fullkomlig menniska och oberoende af djefvulen,
hade erbjudit sig att återköpa menniskoslägtet, samt att
djefvulen gått in på handeln. Snart märkte man dock att
djefvulen hade gjort en dålig affär, emedan Kristus ju icke
qvar-stannat i hans våld. Origenes å sin sida förklarade, att Kristus i
återlösningsverket hade öfverlistat Satan, hvilken senare trodde,
att han skulle få behålla ett rof, som han satte högre än hela
menniskoslägtet, medan Kristus ganska väl visste, att han icke
skulle stanna qvar i hans händer. Denna uppfattning, som gjorde
Satan till den bedragne och Jesus till bedragaren, så anstötlig
den än förefaller oss, gjorde lycka och blef i lång tid
förherr-skande inom kyrkan. Man inser lätt att ett sådant sätt att
uppfatta återlösningen icke var egnadt att minska djefvulens inflytande
på sinnena, helst som den gamla teologien med en sällsam
motsägelse förklarade, att den af Kristus besegrade Satan fortfor att
utöfva sin infernaliska magt öfver det stora flertalet af menniskor.
Helgonen allena kunde anse sig skyddade för hans anslag; men
legenderna, som nu började komma i svang, visade dock huru.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
