Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej med en strängt historisk bok, men dock med en ansats dertill.
Hans inlaga antyder redan att man ger eld utefter hela slagtlinien.
Såsom den tredje i förbundet kan P. Lanfrey, författaren till
Histoire de Napoléon I (Paris 1868—70) betraktas, en historia,
som redan tillfogar det franska kejsardömet ett kännbart slag, då
den företager sig att genom en skarp kritik afkläda århundradets
man och dynastiens stiftare hans historiska skimmer och glans.
»Napoleon 1», säger denne historiker, »synes vara en man från en
annan tidsålder. Han var uppfylld af de gamle eröframes tomma
ärelystnad, det enda han lärt af deras historia. Han hade alltid
till syfte att segra, att underkufva, att förblända menniskorna; att
höja och förädla dem, deipå tänkte han aldrig. Hans syfte var de
segrar, som vinnas genom våld eller list, ej genom odling eller
genom frivillig samverkan af menniskosjälens ädlaste böjelser.»
Lanfrey påstår ej utan grund: »att en man af detta slag
kunde försätta en hel nation i berusning och yrsel, styra och leda
henne efter behag och lägga henne som en slaf för sina fotter,
bevisar blott, när allt kommer omkring, huru litet allvar det under
den epoken fanns hos franska nationen, hvars hufvudfel från början
varit brist på allvar.»
Om det redan fordras ett visst mod att slunga en dylik
sanning i ansigtet på fransmännen, som i hög grad blifvit bortskämda
genom smicker af sina skriftställare, talare och konstnärer, så
fordras det ännu mera mod att så skoningslöst, som Lanfrey gjort,
gå Napoleon I, denne det franska folkets afgud, på lifvet Hans
framställning är liksom en vredens jernhand, som obarmhertigt
söndersliter den store kejsarens lagerkrans. Ännu aldrig har
någon i Frankrike med en så inträngande kritisk skärpa som han
belyst Napoleons personlighet, lif och handlingar, en belysning, så
mycket mera förkrossande, som den ej tyckes förestafvad af någon
annan bevekelsegrund, än en omutlig sanningskärlek’ och ärlig
öfvertygelse.
Lanfrey visar sig öfverallt mera förtömad öfver sin nations
förblandning, än öfver den mans karakter och handlingar, hvilken,
sedan han sjelf genom revolutionen nått sin upphöjda ställning,
fördrifvit från Frankrike och sändt i landsflykt denna sin
historiska moder. Under napoleonismen förökades och förstärktes den
franska emigrationen af frihetens trognaste vänner, ett faktum,
som vår författare låter sig angeläget vara att genom sin historia
steg för steg bevisa.
Först skildrar han Napoleons ungdom och första utveckling.
Vi se ynglingen uppfylld af eldig kärlek för sitt lilla fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
