- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 3. (Årgång 3. Jan-juni 1870). /
318

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Napoleon var imellertid klok nog att icke hörsamma denna
bön. Skräckväldet visade sig mindre beväget mot det militäriska
snillet ocb misstänkte det ständigt. Generalshufvuden bade fallit
i dussintal ocb vår hjelte tog sig derföre i akt att äfven sätta
sitt på spel. Dock satt det, trots hans visa förutseende, ej alltför
fast, ty då Robespierre och hans anhang fallit offer för guillotinen,
påminte sig thermidoristerna ganska väl de närmare förhållanden,
i hvilka Napoleon stått till de guillotinerade, samt läto häkta honom.

Denna häktning har af Napoleon sjelf och alla hans beundrare
alltid blifvit lätt öfverhalkad. Lanfrey framhåller, att den varat i
hela tio dygn och att Frankrikes hjelte derunder alldeles icke
varit utan ångest och fruktan, såsom de bref visa, som finnas från
denna epok och som man naturligtvis noga aktat sig att intaga i
kejsarens brefvexling. Huru nära han tog sig saken bevisar redan
ett ställe i ett bref, som Napoleon under den 20 Thermidor skref
till franska sändebudet i Genua, Tilly, och hvilket ställe lyder så:
»Katastrofen med den yngre Robespierre har varit smärtsam nog
för mig, ty jag älskade honom och ansåg honom vara ren; men
hade han också varit min far, så skulle jag med egen hand stött
dolken i hans bröst, om han haft för afsigt att upprätta tyranniet.»

Man ser af detta yttrande, huru fullständigt vår man här ännu
spelar republikan och ställer sig på revolutionens mark. Men att
han blott alltför snart i revolutionen »mera erkände en magt, än
en princip», det skulle redan ådagaläggas af den närmaste
framtiden, då han helt och hållet gick öfver till thermidoristerna.
Han höll med alla, den ene efter den andre, som bemägtigade sig
magtens tyglar, till dess han sjelf tog dem. Såsom konungens
skyddsling var han i början rojalist, derefter en svärmare för
nationalförsamlingen, en revolutionens son, vän till girondisterna,
drabant till Robespierre och Saint-Just, samt slutligen
vapendra-gare åt direktorialregeringen.

Med denna sistnämnda stod han visserligen till en början på
temligen spänd fot, emedan hon, såsom redan är nämndt, ej litade
på honom i följd af hans umgänge med den yngre Robespierre,
hvarföre hon gaf honom sitt misshag tillkänna genom att förflytta
honom. Förtretad deröfver tog han afsked och kom till Paris,
der han lefde i ytterst bekymmersamma omständigheter och ofta
måste sälja sina böcker, för att kunna lifnära sig. Hans broder
Joseph, som gift sig rikt, var då ej sällan hans räddare i nöden,
hvilken slutligen blef så svår, att han var betänkt på att begifva
sig till Orienten och erbjuda sultanen sin tjenst. Kanske daterar
sig från denna period hans plan till fälttåget i Egypten. Innan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/3/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free