Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans föresats blef fullt mogen, började man dock att i franska
krigsdepartementet åter erinra sig honom och snart inkallades han
i topografiska utskottet.
1 detta satt han ännu, då tilldragelserna den 13 Vendémiaire
och med dem de rojalistiska ansatser egde rum, som konventet
måste besluta sig att med väpnad hand tillintetgöra. Barras var
den, i hvilkens hand militärmagten lades, och som lät forordna
Napoleon till sin adjutant. De kejserliga historieskrifvame hafva
här ånyo vanställt och förvrängt förhållandena, i det att de
vid detta tillfälle genast satt Napoleon i första rummet såsom
ödets man, då han likväl egentligen stod i andra rummet och
väsentligen blott genom hjelp och understöd af Barras arbetade
sig upp.
Barras var då afgjordt Frankrikes regent och den medlem af
direktorium, som hade ett slags hof omkring sig. Till detta hof
hörde äfven Josephine Beauharnais, som ej mera var ung, men
en ännu skön och förtjusande enka efter en på schavotten dödad
general.
»Några dagar efter de upproriska sektionernas afväpning»,
berättar Lanfrey, »infann sig hos generalstaben en gosse af tio eller
tolf års ålder för att återfordra den värja som tillhört hans fader,
en republikens general, som under skräckregeringen slutat sitt lif
på schavotten. Denne gosse var Eugéne Beauharnais. Rörd af
hans tårar, lät Napoleon gifva honom den begärda värjan och
erhöll med anledning häraf andra morgonen ett tacksägelsebesök
af modren, som han ända dittills blott känt till namnet, ehuru hon
var förtrogen väninna till Barras, hans beskyddare.»
Med denna bekantskap började Napoleons lycka. Barras, hans
fru och vänner, höllo mycket af Josephine Beauharnais, som
genom sitt hehag och sin älskvärdhet intog alla menniskor.
En af hennes största dyrkare var då general Hoche, som kände
henne sedan hennes fångenskap och friade till henne. Men hans
stoiska, äkta republikanska karakter synes icke hafva talat till
hans fördel hos Josephine. Han uppfattade allting för allvarligt
och entusiastiskt och torde derigenom ofta hafva stött Josephines
lifliga och något flygtiga natur, särdeles som han tillika var blyg
och med ungdomens hela svärmeri förenade ett visst catonskt
själsdrag. Han besvärade alla genom sin republikanism, sina stränga
seder och sitt antika skaplynne. Han var en Saint-Just i uniform
och till häst. Napoleon uppträdde djerfvare och tillika smidigare.
Han hade vant sig att beräkna förhållanden och omständigheter
samt att skickligt begagna sig af lyckans vexlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
