- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 3. (Årgång 3. Jan-juni 1870). /
320

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta gjorde han äfven här, i det att han slöt sig till Barras
och hans parti samt derigenom hastigt kom Josephine närmare.
Han gifte sig inom kort tid med henne, hvarvid han i äktenskaps*
kontraktet gjorde sig sjelf ett år äldre och Josephine fyra år
yngre.

Redan detta lilla drag bevisar, huru väl han förstod att taga
menniskor och att foga sig efter deras lynnen och egendomligheter.
Den goda, alltid något fåfänga Josephine blef säkerligen förtjust
öfver detta galanta uppförande, hvartill Hoche sannolikt aldrig
varit i stånd. Den tappre Hoche skickades snart derefter till
Tyskland, der han ensam och sorgsen dog i blomman af sin lefnad,
medan Napoleon såsom hemgift erhöll öfverbefälet öfver arméen i
Italien och derigenom fick vägen öppnad till rykte och upphöjelse.

Ett gammalt grekiskt ordspråk säger: »Gudarnes älsklingar
blifva alltid ställda på den plats, som motsvarar deras förmåga.»
På hvem har väl detta mera besannats, än på Napoleon? Af
naturen skapad till fältherre, skulle han i statsrådet och under fred
sannolikt hafva namnlös försvunnit bland mängden. Ställd i
spetsen för en temligen förvildad här, blef han i tillfälle att göra
underverk.

Det första, som väcker uppmärksamhet hos den nye
öfverbe-falhafvaren, är hans proklamationer. »Man hade dittills», skrifver
Lanfrey, »talat till soldaterna om att krossa tyranniet, hämnas
friheten och slita alla bojor; men ännu aldrig hade man lofvat
dem rikedomar och lifvat deras mod genom att upptända deras
begär. Hittills hade man förespeglat dem en odödlig ära vunnen
genom hjeltemod och försakelse. Napoleon ändrade detta med ens,
i det att han gaf dem hopp om fÖrvärf och vällefhad genom segrar
och eröfringar.»

Soldaten erhöll sålunda under den nye anföraren utsigt att strida
ej blott för friheten och fäderneslandets ära och glans, utan äfven
för sin egen fordel. Detta måste naturligtvis hänföra en soldatesk,
som blott allt för mycket lidit alla slags umbäranden. Den hade
i hela månader varit utan sold och var så van vid brist på det
nödvändigaste, att dylika förespeglingar begripligt nog måste
dubbelt uppelda dem, äfven redan derföre, att de gjordes med ett
patos, som dess anförare lärt af girondistema. Han trakterade
dem med dessas oratoriska smulor, för hviika verlden ännu var
mottaglig nog. Men de voro hos honom blott inlärda, kalla,
rhe-toriska floskler, som han vid tillfälle äfven rekommenderade åt
sina undergeneraler, såsom t. ex. Gentili, för att vinna och slå an
på främmande folk. »Särskildt sökte han äfven derigenom göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/3/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free