Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter kanske aldrig skulle repat sig, om icke Lucien Bonaparte
hade hulpit den vanmägtige brodern.
Lucien var forsamlingens president och upphäfde sig till sin
broders försvarare, sökte att lugna de ursinniga och steg, då detta
ej lyckades, till häst, för att upphetsa soldatesken mot rådet och
regeringen. Lanfrey gifver honom det vitsord, att det var han,
som gjorde sig till hela rörelsens verkliga herre och till räddare
af den sammansvärjning, som hans broder tillställt. Icke desto
mindre har dock Napoleon under sina samtal på Sankt Helena
just med afseende på ifrågavarande epok af sitt lif i sin bekanta
stenstil yttrat: »Ser man till botten af tingen, skall man snart finna,
att, för att kunna regera, måste man vara militär. Till
herrskan-det höra ridstöflar och sporrar.»
Ur denna öfvertygelse utvecklade sig senare hos Napoleon
högmod och förakt för alla dem, som han behagade kalla
»ideologer». Segern var för honom den bäste statsmannen, och alla, som
icke erkände eller medgåfvo detta, voro i hans ögon tomma
hufvu-den och narrar, hvilka han fann löjliga. Sjelfve Washington kunde
slutligen ej helt och hållet undgå att föraktas af honom. Denne
mans sanna storhet insåg han aldrig, ty att Washington befriat
ett folk utan att derefter uppresa en thron och göra sig till
stamfader för en dynasti, denna en äkta republikansk andes försakelse
ansåg han vara till hälften försagdhet och klenmodighet. Väl lät
han såsom första konsul Frankrike anlägga offentlig sorg efter
Washingtons död och högtidligen fira den aflidnes minne; men
den omständigheten, att han dervid genom de Fontanes lät anställa
en genomskinlig jemförelse mellan sig och de amerikanska
frista-teraas skapare och tydligt nog, om också icke i bestämdt uttalade
ordalag, lät tillerkänna sig sjelf lejonparten af berömmet, bevisar,
jemte det att han just begagnade denna officiella högtidsakt för
att under pomp och ståt verkställa sin installering i Tuileriema,
att Lanfrey har fullkomligt rätt, då han säger: »Sålunda måste
loftalet öfver den sanna storheten tjena till att förherrliga den
falska. Den ärelystnad, som föraktar menniskorna och trampar
dem i stoftet, ställdes högt öfver den, som upplyfter dem och
sporrar dem till dygd lika mycket som till frihet. Det snille, som
förvirrar, hämmar och förstör, erhöll företräde framför det, som
verkar befruktande och befrämjande hvad godt är. Washingtons
ädla skugga måste frambesvärjas ur grafven, för att gifva
revolutionens son, som förnekade sin moder, eskort till den boning, der
Frankrikes konungar plägat residera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
