Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riska andan, och gjort det så, att den nu knappt ånyo kan bindas
och bringas till sitt förra beroende. Det ser nästan ut, som om
det andra kejsardömet blott vore grundadt, för att rätt klart
ådagalägga hela napoleonismens haltlöshet. Medan Lanfreys Napoleon
den förstes historia afslöjar lerföttema på denne koloss i ridstöflar,
taga Eugéne Ténot och Taxile Delord till ordet för att i hela
deras vidrighet visa oss de medel och vägar, genom hvilka det
andra kejsardömet blifvit möjligt.
Eugéne Ténot skildrar Louis Napoleons uppförande efter hans
återkomst till Frankrike, hans anhängare, hans politik, utan att
dock, såsom redan är nämndt, öfver allt detta direkt uttrycka
någon mening. Han skrifver i sitt företal: »Jag gör ej anspråk
på att hafva författat en historia i ordets egentliga ocb högre
mening. Jag berättar blott som en simpel, vanlig referent. Jag
framställer helt enkelt hvad som skett, utan afsigt att uppskatta
eller bedöma sakförhållandena. Jag befattar mig ej med att
undersöka, om statsstrecket var nödvändigt i och for det allmänna
bästa, eller om dess anstiftare haft andra syftemål; jag undersöker
ej, om förfarandet dervid var lagligt eller olagligt; lika litet som
jag prisar medlen för dess verkställande, lika litet tadlar jag dem;
icke ens angående folkomröstningen af den 20 December inlåter
jag mig i någon undersökning: jag anförer siffrorna och återgifver
de officiella tal, som vid detta tillfälle blefvo hållna.»
Allt, hvad författaren i anförda utdrag sagt om sitt sätt att
skrifva historia, håller han strängt. Men huru mycket han än gör
det, är dock hans framställning öfverallt så genomskinlig, att han
tydligt nog låter sin innersta och verkliga öfvertygelse om de
skedda tilldragelserna märkas. Liksom mot sin vilja yppar han
stundom i flyktiga anmärkningar sina innersta tankar; så t. ex.
strax i början, då han låter sig angeläget vara att förklara
nationalförsamlingens och presidentens olika ställning i och till
republiken.
Hela den författning, man infört, var beräknad på en man,
sådan som Cavaignac, i hvarje fall på en uppriktig republikan,
men ingalunda på Louis Napoleon, som var ärelysten och drömde
om grundläggandet af en egen dynasti. Med dessa drömmar och
denna äregirighet var brytningen oundviklig.
Denna småningom uppstående och växande brytning
åter-gifves ganska sorgfälligt och noga af Ténot, i det att han steg
för steg följer presidentens görande och låtande, men på samma
gång äfven den allmänna stämningen, samt i denna hufvudsakligen
konstaterar »sjukligheten hos den hederliga, ängsliga, bekymrade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
