Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fot hos honom och blir i hvarje afseende så mycket
eftertryckligare.
Den uppretade stämningen underblåses kraftigt af Taxile
Delord’s arbete. »Napoléon le petifa af Victor Hugo, och »Les
crimes du 2 Décembre» af Schoelcher, voro pamfletter, skrifna
under inflytande af nederlagets lidelser. Det är böcker,
inspirerade af hatet och dikterade af ursinnig vrede. Det är
knyt-näfslag och sparkar, som blifvit satta på papper. Man ser der
friheten i vild häftighet, med fradga för munnen, i berserkaraseri,
slående kring sig af alla krafter. Huru mycket sannt och
förträffligt, huru mycken styrka i stilen och glans i diktionen än må
finnas i detta skriftställarskap, så vänder man sig dock förskräckt
och förtörnad derifrån, emedan hvarje öfverdrift, äfven i sanning
och rätt, alltid måste verka förstämmande och kränkande.
Frankrikes moderna historieskrifvare, som lärt inse och
erkänna detta, hafva i följd deraf bildat en egen skola och börjat
drifva sitt yrke på annat rätt. De lösa ej mer sin uppgift med
politisk exaltation och litterära verop, utan med en beundransvärd
varsamhet, hvaruti isynnerhet Taxile Delord visar sig vara mästare.
Ehuru äfven han hufvudsakligen talar genom fakta, så är hos
honom detta språk mycket mera upphöjdt, kraftigt betonadt och
smidigt än hos Ténot.
Framför allt håller sig Delord redan mycket mer till Louis
Napoleon sjelf. Han ingår mer i dennes egna samt i hans familjs
historia och försmår dervid ej, då så passar sig, en och annan
anekdot. För att rubba tron på det som man kallat »den
napo-leouska stjernan», berättar han hvad den förste kejsarens egna
bröder, ja hvad hans egen moder, madame Lætitia, tänkte derom.
När man en gång förehöll den sistnämnda hennes sparsamhet, som
stundom kunde urarta till uppenbar girighet, sade hon, förtretad
deröfver: »Hvad vill ni jag skall göra? En dag blir jag kanske
tvungen att gifva alla dessa konungar bröd, så att de ej må
be-höfva hungra». Lucien skaffade sina barn infödingsrätt i Rom, så
litet hoppades han på en sakernas förändring i Frankrike. Louis
liängaf sig i Italien åt poesi och vetenskap, för att i umgänget
med sånggudinnorna glömma sina önskningar. Joséphe Bonaparte
trodde så litet på sin brorson Louis Napoleons framtid, att han
med flit undvek att tala ensam, med honom, för att slippa att
dervid höra på hans »dårskaper».
Dessa »dårskaper» sitta imellertid i dag på Frankrikes thron,
och Taxile Delord är visserligen förundrad deröfver, men vet dock
huru han skall förklara saken. »Efter de häpnadsväckande an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
