Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem skulle då kunnat troy att det så pass snart skulle lyckas att
på grundvalen af några enstaka språkforskares och språkifrares
arbeten och sträfvanden rensa och utveckla språket, så att det
erhölle en helt och hållet folklig karakter och så klart och fint
som något annat språk kunde uttrycka det vetenskapliga
tänkandets skarpaste bestämningar och den yppigaste diktgåfvas hela
bildrikedom? Hvem skulle väl då kunnat tro, att under inflytande
af några fornsagor och folkvisor, hvilka betraktades såsom
lem-ningar från en tid, då »barbariet blott var fosterländskt» skulle
utveckla sig en nationel vitterhet, som afkastade den främmande
smakens ok och ställde sig på inhemsk grund och botten?
Men vi löpa fara, om vi fullfölja denna tankegång, att komma
för långt från det ämne, som i detta ögonblick utgör egentliga
föremålet för vår uppmärksamhet. I afseende på vigten och
frukterna af en samverkan inom fornforskningen af en mängd krafter,
fackmän och dilettanter, lärda och olärda, kunna vi lyckligtvis
hänvisa på erfarenheten i andra länder. Att föreningar i det
antydda syftet sedan flere år finnas och utvecklat en hugnelig
verksamhet i de båda brödrarikena, är redan antydt och för öfrigt
temligen allmänt kändt. I Tyskland och Österrike har under de
tvenne senaste årtiondena mycket blifvit giordt i denna riktning. Men
vi skola särskildt uppehålla oss litet vid förhållandena i Frankrike
såsom synnerligen intressanta och lärorika.
Det är i sanning en ganska märklig företeelse, att just
Frankrike, det land, från hvilket psevdo-klassiciteten inom litteratur och
konst och det dermed följande föraktet för alla medeltidens verk
utbredde sig och vann insteg i en stor del af Europa, på senaste
tiden gått framför alla andra länder i nit och uppoffringar för
efberforskandet af gamla inhemska konstminnesmärken. Man har
der energiskt gripit sig an med saken från två särskilda sidor:
dels genom frivillig verksamhet bland folket under inverkan och
ledning af herr de Beaumont; dels genom regeringen, som i ädel
täflan med enskilda gjort denna angelägenhet till föremål för
allvarliga bemödanden. Det länder Guizot till ära, att han haft
väsentlig andel i grundläggandet af de anordningar, som nu
öfver-spänna det monumentala Frankrike såsom med ett stort nät.
Ar 1837 organiserades för hela Frankrike en komité för
konstminnesmärkena (Comité historique des arts et monuments). Den
skulle sortera under ministeren för allmänna undervisningen och
stå i förbindelse med Tlnstitut de France, särskildt med en af
dess fem afdelningar, 1’Académie des beaux-arts. Den utgöres af
några medlemmar, utsedda af och inom nyssnämnda akademi samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
