Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bigå, eftersom de mestadels tego, utom en. Denne, notanen F.,
kan det ej heller just intressera oss att lära närmare känna. Nog
af, att det var han som sökte gendrifva farbror V. i hans
argumentation.
— Men, snälla farbror, replikerade han således, nog får väl
farbror också medge, att vår tids konst, framför allt dramatiken,
har en mera naturlig hållning, en mer sann färg än den gamla.
Låt vara att hon ej hinner de höjder der konstens heroer från
förflutna tider trona, låt vara att idén, som farbror säger, ej
framträder i så ohöljd glans, i så bländande prakt som hos dem; men
kan icke just denna mer enkla klädnad i hvilken hon nu visar sig
lägga ett nytt behag till hennes egna, göra henne mera älskad af
den stora mängden, derför att den så fattar henne lättare?
— Hvad kära bror behagar kalla »enkel klädnad», återtog
farbror något spetsigt, kallar jag nykterhet, brist på verklig känsla
och fantasi, ram prosa!
— Der ha vi nu farbrors vanliga »slagord» igen, utbrast
notarien litet otåligt. Prosa, prosa! Vill icke farbror vara god och
ge oss ett kort begrepp om hvad farbror menar med poesi i
dramatik?
— Hjertans gema, min kära bror! Poesi, ser du, — det är
det som lyfter en, som skakar en, som rör en, som...
— Onekligen en ganska stark motion! Skall man lyftas, röras,
skakas, så...
— Nå, nå, icke så häftigt! Jag medger att det ej har sig så
lätt för mig att ge en fullt tillfredsställande definition på hur jag
vill ha det. Men låt oss ta ett exempel eller par, så torde min
mening bli klarare. Hm, ja — ni minns väl alla Maria Stuart?
— Ja, gudbevars, blef svaret enhälligt, som man kunde vänta,
när farbror ställde en sådan kardinalfråga på de närvarande. Det
hade icke gått an att draga på besvarandet, ty då hade farbror
V. blifvit alldeles utom sig öfver en så »kolossal okunnighet».
’ •
— Nå, i sista akten, i slutet — ni minns väl — det är
endast Essex som är inne, väntande på bilans fall, som för alltid
skall utsläcka dessa strålande ögon, för alltid döda löjena på
denna förtrollande mun, som varit hans lif, hans allt, men som
han forrådt. Nå väl — hans ångest stiger, ju närmare han vet
att stunden nalkas; han lyssnar i outsäglig spänning, man hör
slagen af hans hjerta. Då, plötsligt — ett doft ljud, bilan har
fallit — och Essex störtar, öfverväldigad af sina känslor, sanslös
till marken. — Se, det är äkta poesi, skulle jag tro, återtog
farbror efter en paus, under hvilken han njutit af sina åhörares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
