Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tystnad, som han naturligtvis tillskref sitt sätt att i några ord
återge den berömda scenen.
— Ja, helt visst innebär denna scen mycket spännande,
mycket som gör att man ovilkorligen följer med den, svarade F. Men
se, farbror, just det der, som farbror kallar akta poesi, benämner
den nyare estetiken sensation d. v. s. en effekt, som beror på
yttre beräkning, på omständigheter som egentligen äro främmande
för poesien, men som verka genom de idékombinationer de hos
åhörarne framkalla.
— Det låter fasligt lärdt det der, min unge vän, inföll farbror
V. stött. Men jag bar ännu icke slutat. Jag skall framställa ett
exempel till, om ni tillåter. Victor Hugo, den store Victor Hugo —
har fick farbror en entusiastisk »lyftning» i rösten — har, som
ni vet, omskrifvit Notre Dame, sin berömdaste roman, for teatern;
pjesen beter Ringam i Nötre Dame, men den kan ni icke minnas
— om icke måhända kusin Amalia, tillade han med en min af
hemligt förstånd.
— Jag? inföll den tilltalade, den äldre af de båda damerna
Jag minnes alldeles icke att jag sett den.
— Men jag kommer mycket väl ihog pjesen, afbröt notarien.
Den gafs under min vistelse som gymnasist i G., och jag minns
särskildt att Oskar A. med fruktansvärd »aplomb», som farbror
säger, spelte Claude Frollo’s roll.
— Såå, genmälde farbror med ett visst bryderi. Nåå, var
icke början t. ex. poetisk och gripande? För att samtliga
närvarande må kunna bilda sig ett omdöme derom, skall jag i korthet
beskrifva den. Det är på torget, stora torget i Paris. Quasimodo,
det vanskapliga odjuret, ringaren, har begått någon förseelse och
derför blifvit dömd till att skämmas vid pålen. Stönande af
blygsel och törst, framhväser han med ett vrålande läte tid efter
annan endast ordet: »vatten!», medan de förbigående håna honom.
Men på andra sidan, i en kula, hvars öppning ligger jernns med
gatan, är den vansinniga Gudule inspärrad, Gudule som förlorat
förståndet emedan hon mist sitt barn, sitt vackra lilla barn. Då
synes ziguenarflickan Esmeralda, som genom sin utomordentliga
skönhet och renhet blifvit Paris’ samtalsämne. Hon helsas af
borgarne och skall hörja sina konster; men rörd af medlidande,
går hon till den olycklige vid skampålen, hvilkens rop tränger till
hennes öron, och läskar hans strupe ur sin medtagna flaska,
medan den vansinnigas hesa skri och förbannelser förfölja henne.
Och dock är hon — såsom sedermera uppdagas — just det förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
