- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 3. (Årgång 3. Jan-juni 1870). /
358

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barn som Gudule sörjt ända till vansinne. Är icke det der
upplyftande, skakande, rörande, skönt?

— Förlåt, bästa farbror, tog å nyo den oförbätterlige notarien
till ordet, men för det första vill jag påminna mig att stycket icke
är af Hiigo, utan snarare någon tysk bearbetning af hans roman,
och for det andra...

— Hvafalls? Skulle kanske icke denna förträffligt tänkta
scen...

— Vara helt enkelt anlagd på att reta publikens nerver, ja,
det är alldeles säkert. Besinna: ett gräsligt missfoster i
menni-skoskepnad, stönande som ett djur, en vansinnig, hvars rop ensamt
kunna vara nog att skrämma, och så midt imellan dem den sköna
Esmeralda i den bjertaste kontrast med båda, för att en smula
öfverskyla det krassa effektsökeriet. Således sensation, idel
sensation!

— Men när nu detta slår an på mig, när jag med lifligaste
intresse följer den spännande utvecklingen af pjesen, när den stora
publiken, som förr åtminstone var fallet, med jubel helsade
uppförandet af dylika poetiskt gripande stycken och uppbar de spelande,
så måtte väl detta bevisa något för riktigheten af mitt påstående
och falskheten af kära brors, genmälde farbror V., synbarligen het.

— Ingalunda. Jag har ej påstått att dylika stycken icke slå
an på en ganska stor publik och ej heller att de gjort det på
farbror. Jag bara nekar att de äro sannt poetiska, att detta
lyftande, skakande o. 8. v. har något att göra med den äkta
diktkonsten.

— Men så i alla gudars namn, säg mig åtminstone en sak:
om dessa stycken verkligen mottogos med bifall, som du sjelf
medger, om jag och många med mig i dem funno uttrycket för vårt
ideal, hvarför skrifvas inga sådana mer? Bvarför är man
uteslutande hänvisad till den der sliskiga »hvardagsmaten», till dessa
komedier om giftermål och penningetransaktioner, om »hemmets
stilla verld» och hjertats d:o d:o? Hvarför, om ej af det skal att
poesien flyr ur litteraturen, liksom hon flytt ur lifvet, att allt blir
krasst, platt, prosaiskt?

— Jaså, farbror tror verkligen att icke några sådana stycken
skrifvas och uppföras äfven i vår tid? Det måtte bero derpå att
farbror icke mera besöker våra teatrar, åtminstone ej dem af andra
eller tredje ordningen.

— Jag? Jag skulle nedlåta mig till att beskåda dessa
grof-komiga lustigheter, dessa pajazzosprång, dessa usla försök att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/3/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free