Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, det är just en liknelse som passar till det ämne
hvar-om vi tala. Den dåliga konsten, framfor allt den dåliga drama*
tiken, kan utöfva ett fruktansvardt inflytande på allmänna smaken
genom sitt trägna upprepande. När t. ex. sensationsdramat, som
jag kallar dét, börjar insmyga sig, så förkastas det första profvet,
det andra smakar redan bättre, och det tredje riktigt gouteras.
Farligast är när någon med verklig dramatisk begåfning egnar
sig åt det hållet, ty han förstör publiken, och hon honom: det
blir en ömsesidig förskämning.
— Men jag, inföll ifrigt farbror V., jag protesterar
fortfarande mot att bror F. hopblandar sina s. k. sensationsdramer med
de utmärkta arbeten jag menar. Jag känner icke och vill icke
känna hela det nymodiga ogräset; hvad jag vet är att sådana
pjeser som Klostret Castro, Chevalier de Maison-Rouge, Ringaren
och många andra på sin tid ansågos som förträffliga och populära,
sannt poetiska och skickligt utarbetade.
— Jag medger, började notarien, jag medger...
— Ser bror, bror får lof att ge med sig, triumferade farbror.
— Jag medger, att dessa och dylika stycken i afseende på
stoffet, som vi estetiker uttrycka oss, skilde sig från de nu vanliga
sensationsdramerna: de innefattade alltid en hop underbara,
fantastiska beståndsdelar som gjorde dem tilldragande för deras tid
och förlänade dem ett slags poetisk glans hvilken de nya arbetena
sakna. Men, går man till grunden och undersöker båda slagen,
så finner man snart att metoden, de effektväckande medlen dock
äro merendels desamma. Det är det rafflande, nervskakande,
ohyggliga, mustiga som spelar en så oundgänglig roll i dem.
Karakte-rerna äro skildrade i de bjertasté färger, allt är brokigt och till—
konstladt, hänger föga ihop, när man granskar det, och är ej
heller alldeles fritt från frivola element.
— Det var en lång ramsa, det der, bror F., utbrast farbror.
Men vi glömma alldeles bort de andra exemplen, det der andra
stycket, först och främst, som »redan smakar bättre», som bror sade.
— Jaså, ja, dit skall jag genast komma. Flickan i
Stadsgården har väl farbror ej heller sett?
— Ingalunda. Blanche var ej bland mina favoriter: han hade
ansatser till poesi, hans skildringar glöda imellanåt af en
romantisk återglans; men för det mesta är han simpel, prosaisk...
— Ja, det är efter hans roman som en ung omtyckt författare,
nyligen hemkommen från en studieresa, bland annat till Paris,
tagit sig för att skrifva en pjes. Man märker alltför väl att han
ifrigt besökt förstadsteatrarne i den staden; ty just der täfla bio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
