Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla öden påminner medlemmarne af ett folk, att de äro bröder, att
de tillhöra samma stam, och att de härstamma från gemensamma
fäder, och detta oförgängliga är språket. Så sannt detta är, så
berättigad är ock den önskan och sträfvan, som inom våra
landamä-ren börjat lifva ung och gammal, nämligen att — innan det redan
är för sent — tvätta från nordens ädlaste och skönaste språk det
främmande sminket, och rädda det ifrån den härskara af främmande
ord, som, likt parasitiska utvexter, insnärjt sig inom dess område, och
som begagnas till uttryck för våra dagliga handlingar, för våra
tankar, som namn för våra fosterländska stiftelser och för — oss sjelfva.
Vårt folk har på länge aldrig med mera allvar än nu börjat
undersöka sin egen forntid, och visst är, att detta skall verka
välgörande; vi skola derigenom lära känna vårt rätta grundväsende och
således få veta hvad som rätteligen tillhörer oss såsom folk eller
icke. Hvarföre kan nu icke äfven almanackan få bidraga att häfda
svenska språkets frihet, kraft och heder? Finnes något skäl, att
hon skall fortfarande vara späckad med de för oss så främmande
och motbjudande romerska namnen, och om så icke är, hvarföre
kunna icke dessa utgallras för att lemna rum åt de för oss så
bekanta och kära nordiska, hvaraf finnes ett stort öfverflöd? I
sanning, vi inse icke, hvarföre den lilla men betydelsefulla almanackan
ej också kan få vara nationel och tala svenskt tungomål.
Vi kunde nu sluta, men ännu måste vi tillägga några rader.
Som allmänheten har sig bekant genom tidningarne, har
vetenskapsakademien, som sedan urminnes tider, på grund af »Kongl. Maj:ts
Nådigste stadgande», egt uteslutande utgifningsrätt till almanachan,
nyligen inlemnat begäran till Kongl. Maj:t om förlängning af detta
sitt snart till ända gående privilegium. Oafsedt det kanske ej
alldeles obefogade tvifvelsmålet om statens eganderätt till den lilla
ifrågavarande skriften, erinra vi derom, att monopolernas tidehvarf
är förbi, och detta af helt naturliga skäl. Allt monopolväsende har
ursprungligen tillkommit i första rummet för att tillförsäkra något
visst sällskap eller bolag pekuniär förtjenst. Detta är dock lika
orättvist, som det vore att inrätta embeten i stat och kyrka för
inkomstens skull. Den egentliga dri{fjädern hvarföre
vetenskapsakademien fått ega och fortfarande vill ega monopol på almanachan
är naturligtvis icke, att denna skall utgifvas i ett så tillförlitligt
och användbart skick som möjligt, utan helt säkert derföre att
akademien i detta monopol har en ej så liten penningegrufva. Men
icke blott teoretiskt falsk är den princip, som ligger till grund
för dylika uteslutande privilegier, utan också — och i följd deraf
— praktiskt skadlig, såsom motverkande det egentliga ändamålet.
1 det vi alltså velat fästa uppmärksamheten på nödvändigheten af
en genomgripande och tidsenlig revision och förbättring af den
svenska almanachan, hafva vi ock till sist i få ord visat
önskvärdheten, att Kongl. Maj:t täcktes öfverlemna henne åt den enskilda
företagsamheten, emedan hon först derigenom skall, liksom allt
annat, bli föremål för fri täflan, samt då äfven uppnå allt större
och större fullkomlighet.
R. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
