Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och efter att hafva erinrat om de strider, Sverige och Danmark
(-Norge) i 17:de århundradet kämpade med hvarandra om denna
samma litteratur, hvilken Island nu återbördar och som Norge vill
uteslutande tillegna sig, motiverar författaren sitt uppträdande på
följande sätt: »Någon brist på anmälde arftagare af den gamla
egendomen^ finnes således icke, och det tillkommer den opartiske
vetenskapsmannen att såsom domare slita tvisten och, om möjligt
är, utreda rätta förhållandet, huruvida en eller flere af de tvistande
har uteslutande rätt till arfvet, eller om de måhända äro alla, till
större eller mindre del, samarfva. I Danmark har den ensidigt
norska uppfattning, som nu söker göra sig gällande, blifvit med
kraftiga skäl bestridd och från vetenskaplig ståndpunkt förklarad
för ohållbar. Då, såvidt vi veta, ännu intet ofientligt uttalande i
denna fråga skett från svensk sida, kan det icke vara annat än i
sin ordning, att äfven en svensk man nu griper till orda i ämnet.»
I Danmark hafva, såsom hr Richert anmärker, de norska
teorierna redan varit, man kan säga så godt som från sitt första
framträdande, föremål för lifliga angrepp. Med ny styrka
uppblossade striden om fornlitteraturen då man i Norge, efter R.
Keysers död, utgaf dennes arbete: Nordmændenes videnskabelighed
og literatur i middelalderen, i hvilket den snillrike kännaren af
den gamla skandinaviska dikten och sagan utvecklar hela sin
fyndighet, för att bevisa Norges uteslutande eganderätt till dem. Mot
dessa anspråk drog docenten vid Köpenhamns universitet Svend
Grundtvig i härnad med en skrift om Nordens gamle literatur,
Härpå följde ett svaromål i norska tidskriften Norden af signaturen
L. D. äfvensom af dansken Jessen i en skrift med titel: Småting
om old-nordiske digte og sagn. I detta senaste skifte af striden
om den skandinaviska fornlitteraturen tager hr Richert sin
utgångspunkt, redogör för hufvudinnehållet i Grundtvigs skrift och
underkastar derefter signaturen L. D:s samt Jessens satser en lika
grundlig som lugn skärskådning, hvilken för till det resultat, att
Eddasångerna måste anses såsom ett uttryck af en gemensamt nordisk
kultur, hvaremot sagolitteraturen bör anses såsom isländarnes
särskilda litterära egendom. Såvidt vi förstå dömma, är detta inlägg
från svensk sida af en afgörande vigt, genom sin oväld, klarsynthet
och sakkännedom.
Ifrågavarande lika vigtiga som, genom de Keyser-Munch’ska
paradoxerna, intrasslade ämne tillåter ej ens ett försök till speciel
redogörelse i en bok&nmälan, hvilkens uppgift är blott att angifva
innehållet och hufvudbetydelsen af arbeten, som, i ett eller annat
afseende, förtjena allmän uppmärksamhet Och ett sådant är, ur
många synpunkter, hr Richerts afhandling, förut synlig i en
annan tidskrift, nu äfven särskildt tillgänglig i bokhandeln. Säkert
skola våra norske bröder, vid närmare besinnande, akta sanningens
osminkade språk högre än en missförstådd nationalkänslas egoistiska
hugskott. Om de icke längre kunna tillerkänna sig uteslutande
eganderätt till urmodrens, Eddans, väldiga fragment i myt, visdom
och sång, så komma de att finna ett vederlag derför i ett så
mycket innerligare gemensamhetsförhållande till det öfriga skan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
