Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dinaviska nordens folkstammar. Om de nödgas afstå från den be*
synnerliga ära eller fördel, som kan ligga der uti, att de skulle
hafva tågat utefter Ishafvet in i Norge och ej, såsom det enda
möjliga är, öfver Sverige och Danmark, så skola de i stället
erhålla vissheten om att redan i gråa forntiden hafva lefvat
tillsamman med bröder, delat deras vägar och strider på Skandinaviens
jord. Och likasom hvarje svensk och dansk med glädje och
stolthet helsar den nu friskt uppblomstande nationella litteraturen på
Norges jord, såsom ett intyg om den kraft och lifsrikedom hvaraf
den nordiska folkanden öfverallt är fortfarande mäktig, så måtte
väl äfven norrmännen kunna med glädje och stolthet erkänna
samma lifskraft hos de gamle isländarne, hvilka, till en böljan
utvandrare från Norge, snart grundade en liten fristat, hvilkens
sjelf-ständiga utveckling bar en för Nordens alla folk lika dyrbar frukt
i den äldsta nordiska historieskrifningen. Slutsatsen af hela
kontroversen i denna sak kan ej uttryckas bättre än med hr Richerts
ord: »Och då vi nu hysa den öfvertygelse, att denna norska åsigt
(den som för närvarande råder i Norge) icke är hållbar, emedan
hon grundar sig på en skef och ensidig betraktelse af förhållandena,
kunna vi icke annat än uttala den önskan, att hon ju förr dess
hällre måtte lemna rum för en sundare uppfattnirg, hvarigenom det
kan blifva en ände på alla dessa onyttiga rangstrider, i hvilka
Norge ingenting har att vinna, men norden i sin helhet kan hafva
åtskilligt att förlora.»
E. v. Q.
C. T. Odhner. Lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks
historia. För skolans högre klasser. Stockholm, P. A.
Norstedt & Söner, 1869.
Intet är svårare att skrifva än läroböcker, derom äro nästan
alla ense. Och dock skrifvas hos oss läroböcker mera än något
annat, eller öfversättas från främmande språk. Hvarje lärare vill
helst undervisa efter en viss bok, efter egen smak eller vana. Den
enhet härutinnan, som numera eftersträfvas genom kommissioner,
kan väl behöfvas och blifva fruktbringande, om mån blott lyckas
undvika en på längd dödande formalism. Afskäres nämligen all
täflan, all frihet i val, kan lärarens nit förr eller sednare afsvalna
eller mattas, och dermed lärjungens håg.
Icke minst rika hafva vi varit på läroböcker i svensk historia,
verkligen rikare än vår skolungdom gemenligen är på kunskap i
detta ämne. Den blifvande studenten åtminstone känner ofta mera
om Grekland och Rom, ej sällan mera om Tysklands, Frankrikes,
Englands historia, likasom om deras geografi, än om Sveriges.
Vet han något litet om Napoleon, hvilket ej alltid är förhållandet,
så vet han vanligen ännu mindre om fosterlandets öden under
sed-naste århundradet.
Felet ligger hufvudsakligen deri, att svenska historien, likasom
geografien, läses i skolans lägre klasser, derpå hvilar några år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
