Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ligger i trade», och upptages åter först mot slutet af skoltiden,
under repetitionsåren, när mycket annat derjemte är att repetera.
Men ett annat skäl ligger i formen och innehållet af de
läroböcker, som under olika tider bibehållit sig längre eller kortare tid.
De hafva nämligen antingen saknat en lefvande ande, eller ett
kritiskt behandladt innehåll, eller yttre brukbar form. Bland det mest
lefvande i denna väg, som står for anmälarens minne från
barndomen, var Bruzelii lärobok, som blott alltför snart rymde fältet.
Kom så Gumælius, med all sin korrekthet ett skelett af
ininnes-saker. Derpå följde Ekelund, som har bibehållit sig längre än
någon annan, emedan han väckte lärjungens håg genom sitt
framställningssätt; men var derjemte rik på sägner och misstag, hvilka
gått frän upplaga till upplaga, oaktadt förnyad behandling af andra,
äfven »akademiska lärare». I motsats till denna ständigt förnyade,
men ej just alltid förbättrade lärobok, framstod Alanders, grundlig,
men delvis för vidlyftig, ämnet mindre väl fördeladt, stilen
svårläst, och bokens yttre form något otymplig: större utbredning utom
hemstiftet synes den aldrig ha fått, elmm i inånga fall hittills den
bästa. Man är vanligen litet rädd för vidlyftiga läroböcker,
liksom om boken ej kunde innehålla annat än utanlexor. Alanders
bok fordrar af läraren tfjelf god kunskap och godt omdöme.
Vi förbigå alla »läroböcker för fruntimmer» (man synes numera
blifvit ense om, att qvinnan tål lika stark själaföda som mannen),
likaså alla utdrag for nybegynnare; desse stackars små få nöja sig
med namn och årtal.
Slutligen kom Wiberg, som efter åtskillig bearbetning af
Ekelunds böcker, sjelf uppträdt med en egen, rik på fakta, i
allmänhet, dock icke alltid kritiskt behandlade, temligen lefvande,
någon gång sökt till framställningssättet; litet oredig här och der,
ojemn, och, att jag så må säga, lösligt sammanhängande; men
utrustad med kartor af stort värde för undervisningen. Vi kunde
tillägga något om bokens mindre lyckade interpunktionssätt,
tydligen grundadt på principer, men hvilka, till läsarens fromma, ej
kunnat genomföras. T. ex. sid. 10b i andra häftet: »vigtigast var, att
riket genom, den af Gustaf Adolf redan godkända, 1634 års
regeringsform» etc. — sid. 109: »Men freden medförde
missförhållanden. ej mindre än, det etter rikets krafter föga afpassade, kriget,
som äskat stora uppoffringar». Detta är ej några tryckfel, eller
förbiseenden af författaren, utan verkligen efter princip uppställda
satser, i viss mån beslägtade med hebreiska interpunktionen. Men
lyckligtvis liar naturen vid flertalet af satserna tagit ut sin rätt.
Omarbetad i ett ocli annat afseende, mera »smält», mera likformig,
torde boken kunna motse en framtid, såvida ej det arbete, som vi
nu gå att omnämna, på förband tränger både den och andra ur fältet.
Odhners lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks historia
vittnar om nit. och allvar, intresse för ämnet, bestämd plan för
behandlingssättet, och strängt vidhållande af planen; godt urval af
fakta, magt öfver språket, utan både grannlåt och pjoller. Litet
mera lif kunde man önska, särdeles vid behandlingen af medeltiden.
Af grundsats har förf., användt ett i många fall nytt stafningssätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
