Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter honom kan fullfölja hvad han begynt. Det mindre vidlyftiga
arbetet kan visserligen ännu icke skrifvas alltigenom med
tillförlitlighet, men dock så att det vore både ungdomen och andra till
nytta.
T—m.
Ernest Legouvé (ledamot af franska institutet): Det Nittonde
Århundradets Fäder och Söner, öfversättning från fjerde
originalupplagan af Turdus Merula. Förra af delningen:
Den första ungdomen. (L. J. Hiertas förlag).
i
Något hvar, som tagit kännedom om de moderna franska
för-fattarne, har troligen anmärkt den märkvärdiga likhet i styl de fleste
af dem ega med hvarandra. I Frankrike eller rättare sagd t i Paris,
som fortfarande uppslukar det öfriga Frankrikes politiska och
litterära verksamhet, har, troligen genom dagbladspressens inägtiga
inflytande, utbildat sig en modell-styl, ytterst elegant, lätt och klar, full
väl pointerade men alltid samma vändningar. När man första
gången gör dess bekantskap, bländas man af dess fasthet och
glans; men man blir helt flat vid upptäckten af samma karakter,
samma slags förträfflig heter hos den ene författaren efter den
andre. , Enformigheten, formalismen i de parisiske författarnes styl
blir, äfven då denna är som mest sprittande och liflig, ytterst
tröttande, som en vacker vals spelad på ett positiv.
Vi vilja dock icke påstå alt detta är förhållandet med alla
franska författare i vår tid. En del, de bästa, ehuru kanske icke
alltid de inflytelserikaste, har förmått motstå tryckningen och
bevarar sin individualitet helgjuten, så att man i Frankrike ännu
kan åberopa det klassiskt vordna uttrycket: le styl c’est Vhomme.
Bland dessa författare är skalden och moralfilosofen Legouvé en.
Utan att åsidosätta i sitt skrifsätt det franska behaget, en egenskap,
som kan sägas vara personlig för franska folket i dess helhet,
förmår han ingjuta i detsamma allvaret och mildheten i sin egen
karakter. Han formar ej sina satser och perioder efter ett allmänt
godkändt schema, utan efter sina egna åskådningar och stämningar.
Läsningen af Legouvé tröttar derföre icke; den värmer och lifvar
i längden.
Legouvé är ej utrustad hvarken med den vulkaniska fantasiens och
känslans glöd som en Victor Hugo, eller den lysande, djerfva logik som
en Stuart Mill, hvilkens sista skrift om qvinnan utgör en enda
fortlöpande deduktion, som med oimotståndlig tyngd faller ned öfver och
krossar årtusendens fördomar. Hos Legouvé på en gång begränsa
och komplettera skaldens och filosofens egenskaper hvarandra och
smälta samman till en egendomlig författarepersonlighet af djup
och vaken innerlighet, af värmande tankeallvar och fint
skönhets-sinne. Legouvé är en genomädel författare, som fattat posto på
det sedliga området, hvars vigtigaste problem han egnar en
frisinnad och kärleksfull undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
