Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sin bekanta Qvinnans historia har han lemnat ett
motstycke i sitt nu p& svenska öfverflyttade arbete: Det Nittonde
Århundradets Fäder och Söner. I båda dessa sina arbeten har han
gjort familjens idé till föremål för sin framställning. I båda visar
han att denna idé, som är kärleken, fordrar samtliga
familjemedlemmarnas inbördes sjelfständighet och jemlikhet, att denna fordran
äfven bäst öfverensstämmer med samhällets idé, som är rättvisan,
och religionens, som hänvisar på ett allmänt broderskap. I få ord
sagdt, Legouvé är en snillrik kämpe för den nya tidens
humani-tetsbegrepp i vidsträcktaste och djupaste bemärkelse.
I Det Nittonde Århundradets Fäder och Söner ger han en
till formen högst anslående och fint anordnad psykologisk teckning
af hvad man kunde kalla ett mönsterförhållande mellan far och
son. Det är icke en abstrakt afhandling, utan ett galleri af
lef-vande taflor, genom hvilket man ledsagas fr&n barnkammaren, som
innesluter gossens verld, till ynglingens inträde i det sociala lifvet.
Hela denna utvecklingsföljd, som, ju längre den fortskrider, allt
mägtigare tager i anspråk vårt intresse, är dubbel: den visar oss
huru en far lyckas uppfostra sin son till ädel sjelfständighet och
medborgerlighet, och på samma gång huru sonen, genom sin
vetgirighet, sin barnsligt omutliga rättskänsla inverkar uppfostrande
på fadern, som icke tvekar att erkänna en okunnighet, ett fel.
Ingendera skildras som ett fullfärdigt ideal; men i den ömsesidiga
kärleksfullheten, det gemensamma allvarliga sträfvandet till det
sanna, goda och rätta ligger ett i sanning idealt förhållande.
Skärskådade hvart för sig, erbjuda dock de särskilda kapitlen
äfven svagare sidor. Så torde t. ex. Fantasien i lekarna, Fiender,
Kärleken till det sköna och Samvetets uppfostran, trots det intresse
och de sanningar, de i månget och mycket innebära, dock icke kunna
erkännas vara af tillräckligt representativ beskaffenhet. Äfven i
detaljen erbjuda de anledning till invändningar. Men å andra sidan
— om man sålunda vill sönderplocka ett arbete, som ej kan rättvist
bedömmas annorlunda än i dess helhet — finnas äfven kapitel som
i och för sig äro verkliga mästerstycken. Hvar och en, som ännu
inbillar sig att stryk, i en eller annan form eller grad, är nyttigt
vid barnauppfostran, tillråda vi att genomläsa kapitlet om
Kroppslig aga. Säkert skola hans fördomar vika vid denna lika drastiska
som skarpt logiska framställning. Ypperliga äro äfven kapitlen om
Faderlig ömhet och fadersvåldet samt Aristokratiska och
demokratiska seder, i hvilka Legouvé med lika stor talang som framgång
kämpar mot Tancien regime i det europeiska samhällets
åskådningssätt och seder. I det i många afseenden förträffliga stycket om
Våra tycken har skalden Legouvé, i skildringen af den gamla
fröken de Mondebise’s död, gifvit en målning, som i poetisk kraft
och rörande enkelhet kan mäta sig med hvilket metriskt poem
som helst.
Med godt samvete kunna vi rekommendera Det Nittonde
Århundradets Fäder och Söner såsom angenäm och nyttig läsning i
hvarje familjekrets. Icke blott föder och söner, äfven mödrar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
