Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sväfvar dit p& fantasiens vingar, d& man när kampen knappast är
mer än börjad visar sig fortsätta den af pligtkänsla, men icke af
tro på segren. Men å andra sidan vittnar ju också detta om mod,
och den som betraktar striden kan icke vägra kämpen sitt intresse,
sin aktning och sitt deltagande; han kan icke dela hans
misströstan, utan gläder sig åt hans framgångar och hoppas att en
närmare bekantskap med lifvet, en riktande och förklarande, kanske
äfven tröstande erfarenhet skall göra det ädla, men försvagande
och isolerande svärmeriet till en kraftigt arbetande verksamhet samt
af det bittras dissonanser dana det kärleksfullas sköna accord.
Kände vi intet annat af eller om författaren än de ofvannämnda
dikterna från hans första stadium, så skulle de ingifva oss en sådan
förhoppning. Vi skulle glädja oss åt stämningar så glödande och
skära som de, hvilka uttalas i t. ex. »Vårdroppen», »Fogeln»,
»Stjer-norna» eller »Afskedet», vi skulle beundra den koncentration i
tolkningen och den renhet i formen, hvilka fullända dessa poemer
till mästerstycken i sin art, vi skulle af skaldens framträdande i
dem ana en lyriker af högre ordning och af den styrka, hvarmed
han uttrycker sin ovilja och harm, så som det sker t. ex. i
»Tyrannens natt>, skulle vi i hans utveckling hoppas ett helt, lefvande
in tyrannos.
Det lilla poemet Sijernorna är af följande lydelse:
På den östra himlastranden
Står en stjerna silfverklar,
Fjerrau på den vestra randen
Den sin vän och älskling har.
Fast de från hvarandra tindra
Mer än millioner mil,
Inga rymder kunna hindra
Gyllne blickens säkra pil.
Ej de veta att de båda
Aro mörker blott och stoft, —
Skönt de i hvarandra skåda
Guld och rosor, ljus och doft.
Dikterna från en senare period, sid. 71—106, röja likväl mer
och mer och bevisa slutligen att denna skaldeandes sjukdom var
af lifsfarlig natur. Hans ämnen äro här större eller åtminstone
mera omfattande, men den vidt kringstormande fantasi, som låtit
dessa sånger födas, har ej förmått ordna efter konstnärliga lagar;
intet poem i denna samling är hvardagligt, men [intet är heller
segerrikt genomfördt eller helgjutet. Vi bevittna här med djup
rörelse en förtviflad strid, afslutad med ett hemskt, skakande
anskri.
De ord, med hvilka Finlands store bard skildrat sin Rurmar,
kunna med ringa förändring tillämpas på Wecksell och erinra oss
ovilkorligen om honom såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
