Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergick sedan till aristokraterna, men först när äfven desse måste
böja sig för demos och det egentliga borgerskapet sjelft besatte
embetena med män tagne ur dess midt, uppnådde den grekiska
författningens utveckling sin höjdpunkt. Den ansågs, såsom
Ari-stoteles uttrycker sig (Pol. m. 1, 6), företrädesvis som en
medborgare, som tillika var i stånd att styra. Den athenska
demokratien utgjorde trots sina brister och sin hastigt öfvergående
blomstringstid kronan på den hellenska samhällsbyggnaden. Då
den uppnått sin högsta utveckling, bortvissnade hastigt det
grekiska statslifvet.
Ingenstädes i den förhellenska verlden har demokratien blifvit
fullt utbildad, icke ens i de feniciska sjöstäderna, ej heller i
Kaukausu8bergen, ehuru de första outvecklade fröen äro att finna
i Asien. Först på europeisk jord och bland folkslag, hvilkas rika
andliga begåfning blef på samma gång påverkad af bergens och
hafskusternas vexlande inflytande, hvilkas plastiska sjelfkänsla och
filosofiska sj elfrnedvetande kunde tidigt och med frihet utveckla
sig och hvilka lefde tillsamman i små stammar och som stodo
hvarandra nära och insågo den väsentliga likheten sig imellan,
blef demokratien född som statsform.
En sådan betydelse som hos hellenerna erhöll demokratien ej
åter förrän i den nyare tiden. Romames ideal var väl republiken,
men ej demokratien, en republik i hvilken starka demokratiska
beståndsdelar funnos i lagligt berättigad, men likväl alltid
underordnad ställning, och hvilkas egentliga öfverhet var aristokratien,
sedermera kejsaren. Medeltiden var ständigt ogynnsamt stämd
mot demokratien. Endast med möda — på landsbygden blott
undantagsvis — kunde det gamla germanska ståndet af fria män
vid-magthålla sina politiska rättigheter och det endast i hopkrympta
former. Adeln och det andliga ståndet förtryckte det egentliga
folket och upphöjde sig som en bördens och religionens aristokrati
på ruinerna af förflutna tiders demokratiska institutioner. Endast
i städerna vann det demokratiska elementet, stundom gynnadt af
konungame, åter styrka. Till och med i det schweiziska
edsförbundet, som i strid med furstar och adel tillkämpat sig sin
sjelf-ständighet, erhöllo de aristokratiska beståndsdelarna snart åter
öfver-vigten. De patriciska slägtema bekommo i många kantoners
huf-vudstäder ett afgjordt och obegränsadt herravälde, i de öfriga
städerna och på landet hade förnäma familjer en faktisk öfvervigt
öfver borgerskapet och det fria landtfolket, och öfverallt tillvällade
sig hufvudstädemas borgerskap och de fria landtmännen i de
förnämsta distrikten herraväldet öfver småstäderna och det osjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
